- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
61

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

Största delen av allmogen malde själv sin säd, vilken dock för-
ut skulle torkas i ugnen. De flesta åboar och torpare hade egna
små kvarnar allestädes i bäckarna, där möjligtvis vatten kunde
finnas. Där vattentillgången var större, kunde kvarnen vara litet
större och två åboar i bolag. Dessa kvarnar i bäckarna voro så
små, att samma stenar kunde nyttjas till handkvarnar, och skru-
ven innehöll en skäppa, som räckte till mäld för natten. Men, som
förut är sagt, voro somliga kvarnar litet större, och dessa kalla-
des skvaltor. Det fanns icke drivhjul eller växel, utan blott en stor
kubb, med i nedre änden iborrade små skovlar och seglet!) på
övre änden, så att hjulet och stenen gingo ett slag lika fort. Så
släpptes vattnet på i en smal ränna, och så snurrade det i samma
fason som en snurrbock. Dessa kallades husbehovskvarnar och
fingo icke mala åt någon annan än ägaren, ty om tullkvarnägarna
fingo reda därpå, så måste man böta efter kvarnlagen; men lik-
väl lånade grannarna ofta varandras kvarnnycklar och malde
själva. Och därtill voro grannarna den tiden icke så benägna att
angiva varandra, ty då hade ingen enda varit obrottslig.

Om vi nu ville visa en yngling alla de ställen, där sådana skval–
tor ha stått, så skulle han nog sätta skarpa ögon på oss och tro,
att vi ville skämta med honom eller truga på honom någon grov
lögn. Här finns ju varken vatten eller fall! De flesta av dessa
skvaltor äro nu undanträngda av nyodlingar, och nu ha vi alle-
städes präktiga tullkvarnar, där som förr stodo endast sådana

. skvaltor. Där som också lägenheten var god, så fick man likväl
icke bygga någon tullkvarn, ty tullkvarnägarna, som skattade till
kronan, lade sig alltid däremot. Men så kom 40-talet med sina
välgörande näringsfriheter till alla levnadsyrken, de hårda lag-
banden lossades, och folket fick fria armar, och sedan dess ha
hånga stora ting åstadkommits, däribland präktiga tullkvarnar.

Att dessa små kvarnar voro i högt värde hos våra förfäder, det
förstå vi av åboarne i Kalvenäs, som ofta klagade, att de voro
vanlottade i denna del. De talade nog om att bygga väderkvar-
nar, men det blev ändå aldrig av. Men valåkraboarne, som även
voro vanlottade i denna del, blevo eniga om att bygga en kvarn

1) Segel, långjärnet vid en kvarnsten. :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free