Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Nu blev bordet dukat med porslin och mycken annan nymodig
grannlåt, men det mesta lånades på annat håll, ty fastän det nu
fanns att få köpa i städerna, så var likväl icke allmogen försedd
med något nymodigt fint, ty sådant var mycket dyrt. Till maten
voro många nymodiga tillsatser med såser, pepparrot, senap och
ättika, och det var nog en och annan, som lät dessa fina mat-
rätter sig väl smaka, men somliga läto det vara osmakat, och en
och annan vid nedre bordsänden torde spotta, svärja och fråga,
vad det var för ettertyg. Den ena supen efter den andra dracks
på varje maträtt och gjorde folket allt mera muntert och högljutt,
tills grötsupen var intagen, då det osammanhängande larmet, som
ännu mera förökades av pannkakasuparna, började.
Om två timmar var måltiden slutad, och efter händernas hop-
läggning avsjöngs alltid psalmversen: Pris vare dig o Gud, o
fader, son och ande. Men en gång i Veckebo 1833 var en gammal
torpare med, som annars var väl aktad i grannskapet, men som
missgjorde sig här och stämde upp: Min gärning nådigt skåda,
— och en flyktig rysning gick igenom mig, ty jag kände nog
inom mig, med vad behag Gud såg till våra förehavanden, men
det var likväl min skyldighet att låta tonerna ur klarinetten smälta
in i sången.
Vid dessa bröllop var icke tiden ägnad åt stillhet eller nyttiga
samtal, utan åt alla möjliga gyckelverk och påhitt, och den, som
kunde göra sig mest galen, var bäst berömd för att roa laget. Ett
av de vanligaste påhitten var, att någon stoppade ett par silver-
skedar i fickan på en annan, och så tillsattes en dörrvaktare, så
att ingen fick komma ut, ty det skulle bli visitation. Den stac-
karen, som det stulna fanns hos, blev av alla skymfad på det ned-
rigaste sätt. Här blev nu tillsatt domare och nämndemän, och
huru lagen handhades, kunna vi bättre tänka än beskriva. Huru
den anklagade än bjöd till att urskulda sig, så var det honom
omöjligt, ty bevisen voro för starka. Men när han nu satt i
hårdaste klämman, var det alltid någon, som ömmade för honom,
och sade: ”Jag skall säga er gode vänner alle samman, om ni vill
som jag, så ska vi förlåta honom, ’efter som det är första gången,
och han för övrigt är en god granne” o. s. v. Och hela sällska-
pet samtyckte, med villkor att han skulle bestå en sup över lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
