- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
103

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

Men den anklagade, som på sitt samvete visste sig vara oskyldig,
ville icke förödmjuka sig under denna dom, och då var alltid nå-
gon beredvillig i hans ställe. Sedan kungjordes, att ingen nu-
mera fick kalla honom tjuv, ty då skulle han plikta 10 riksdaler.
När nu denna lek var slut, så upphittades något annat, och så
fortgick det hela tiden, under det att ungdomen dansade allt vad
möjligt var, och alltid skulle flaskan vara i gång. Huru mycket
brännvin, som gick åt vid sådana tillfällen, vet jag icke, men på
ett bondbröllop på hösten 18335 förtärdes 30 kannor, och detta
bröllop var likväl icke mera överdrivet än de vanliga. Detta
brännvin var tillverkat i eget boningsrum och av egna produkter.

Andra bröllopsdagen skulle vi gå utomhus till någon höjd, ett
berg eller en kulle; medan middagsbordet serverades, och då
stämde starka kvinnoröster in med tonerna ur klarinetten, under
det att drängarna laddade och avfyrade sina pistoler med all iver.

Att skjuta i bröllop var ännu en vanlig sed, ty varje dräng var
rustad med sin pistol och ett skålpund krut, som likväl ofta icke
räckte till, utan man måste skicka bud åt närmaste håll efter
mera. Då de voro uppbrusade av brännvin, voro de mycket oför-
vägna med skjutandet, ty de fyrade av mitt ibland kvinnohopen
och skadade ofta deras klädningar, ja, man sköt inne i bonings-
huset, i dansstugan, under bordet vid måltiderna och i skorste-
nen, så att sot och annat otyg nedrasade. Ofta ramlade fönster-
rutorna vid dessa smällar; en gång rök hela fönsterluften in, och
två bistockar dogo, och många orsakade sig sorgliga eller för-
tretliga minnen. Krutröken skulle lukta överallt.

En annan lek på andra bröllopsdagen var att gå långdansen.
En förman började, och så tog hela raden hand i hand. Men
detta var en besvärlig resa, ty vägen låg genom smockar och
trånga pass, över stockar, stenrös och alla möjliga besvärligheter
och genom tillkilade grindar.

För att giva dig något begrepp härom, kan jag säga, att en så-
dan långdans passerade i Skruvshult på sommaren 1833, då vi
gingo bockaravägen och togo av åt Elsebo, och prisade oss lyck-
liga, som så lätt hade sluppit undan de annars vanliga besvär-
ligheterna, tills vi kommo till Elsebo ladugård. Där stod en gam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free