Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONAS STOLTS SON BERÄTTAR
Uppteckningar av Georg Ekström 1935
Ännu i dag lever en av Jonas Stolts söner, den 81-årige sko-
makäremästaren Otto Lundström i Bohult och det är honom vi
söka upp för att om möjligt rädda undan glömskan ett eller
annat om tider som gått och släktled som försvunnit.
Nära järnvägsövergången ligger den rymliga stuga som be-
bos av Otto Lundström och hans hustru. Det är en kämpagestalt,
denne Jonas Stolts son, högrest och rak trots de många levnads-
åren. De yviga vita mustascherna förhöja det martialiska in-
tryck man i första ögonkastet får av honom. Men ögonen lysa
trohjärtade och vänliga. De vittna om att denne soldatsen, vars
kraftprov i yngre år man ännu kan få höra nämnas med respekt-
full beundran, i grund och botten är en god och glad människa.
Han har blivit förberedd på besöket och är villig att meddela oss
vad vi önska veta. Och så får han berätta själv. Vi sticka bara in
en fråga då och då när vi komma att tänka på något särskilt som
vi vilja ha reda på.
— Det var roligt i den gamla tiden i alla fall. Folk var nöjda
med vad de hade och glada åt vad de fick, säger han. Arbeta
kunde man också med liv och lust. Det var inte fråga om åtta-
timmarsdag då inte. Jag minns en julnatt som vi satt uppe och
arbetade tills det ringde första gång i Högsby kyrka. Jag bör-
jade i skomakeriet när jag var på tionde året. Första stället jag
var på var Sjöudden vid Berga station. Där fick jag gå och göra
becktråd 2—3 timmar — inte för pengar utan för att få lite mat.
Sen fick jag snart nog sätta mej att laga skor. Jag halvsulade ett
par stövlar för 75 öre ”mä te” släpp”, men bonden som skulle ha
dom tyckte ändå att det var för dyrt. Sen var jag med far i
byarna. Lärpojkarna då för tiden hade det inte för rart. Värst
var ju att man skulle både svälta och få stryk. Nåja — det
senare slapp jag ju skapligt ifrån genom det att jag var med far
-
FS
)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
