Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uk
min. Men han var kvick i vändningarna han med och när han blev
arg högg han knäremmen och lät den dansa. En gång, när jag
var 13 år, var jag med honom i Kalvenäs och vi blev okontanta
om något — jag minns nu inte vad det var. Far nappade rem-
men och skulle dänga mej men jag fick kvickt fram kniven och
kapade remmen — och sen sprang jag. Sedan var jag i lag med
min bror Adolf, som hade skomakeri i Högsby och räknade hans
hem som mitt. När mor blev sjuk skickade far efter mej och jag
kom och var hos honom tills jag var 22 eller 23 år. Då blev det
en fnurra igen och far min sa” att han skulle klå mej. Men jag
bara tittade på honom och han tittade igen. Då förstod han att
jag hade vuxit ifrån agan.
Det var en olycka som hjälpte mej så att jag blev utlärd i yr-
ket tidigare än jag annars skulle kunnat bli. Min äldre bror,
Adolf, höll på att drunkna en gång och efter den betan låg han
sjuk en hel sommar. Under tiden lärdejag mej. Arbetslönen höll
sig mellan 12 och 16 skilling (25—32 öre) för ett par skor och
24 skilling (530 öre) för ett par stövlar. Så småningom kom jag
så långt att jag arbetade på styck och kunde göra ett par stöv-
lar pr dag. Då sprang förtjänsten upp till sex riksdaler i veckan
ibland.
Far hörde till skråtiden men var inte så långt inkommen i den
så att han behövde ha betyg. Och aldrig hade han varit gesäll
heller. Det tog slut i hans första tid. Annars var det ju så att det
"fanns en sockenskomakare, som var ”i toppen” och under honom
en byskomakare i varje by. När lärpojken gått sina år gjorde
han gesällprovet och det skulle godkännas av mästare och myn-
dighetspersoner. Lärpojkarna dom hade det, som jag sa, inte så
vidare fett. När man gick till bords tog mästaren först för sig
och sen alla gesällerna efter ålder så att när matfatet hann ned
till nedersta bordsänden, där lärpojken var placerad, fanns det
kanske ingenting kvar, i varje fall var då de bästa bitarna tagna.
Sist till bords och först därifrån var lärpojkens lag, ty när man
återvände till arbetet måste han vara på sin plats. Alla som lärt
ut var du och bror och hela rasket utan avseende på ålder, det
var jämlikhet och broderskap över lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
