- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
112

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

Det fanns ett ordstäv som man ofta begagnade gentemot de
yngsta och som lydde så här:

”Är du mästare så är du herre
men är du lärpojke så är du hund
och en hund ska äta ben —.”

Den dag gesällen blev mästare så blev han också herre — och
det bytte om på minuten det!

Gesällerna brukade ju, som man vet, driva land och rike runt
och praktisera yrket. I var stad dom passerade skulle dom ha
påskrivet att dom varit där.



Det gick ju an att gå i byarna för matens skull. Den var nog
bra och allt smakar gott när man är hungrig. Men det värsta var
att det var så lortigt i bondstugorna. På ett ställe ute i Gillberga
hade dom ställt degfat och bakelämm på golvet. Smågrisarna
kom in och klev i degen. Bonden fick se det och sa: ”Vad är det
för fjät i fatet? Inte gör det något för min del — men det är så
retfullt för folk —”

Vi fick för det mesta kål och ärter, potatis och sill som stektes
på glöderna. En gång kunde käringen som stekte sillen inte få
loss den från tången. Då spottade hon på den tills glöden slock-
nade varpå hon plockade till sig sillen och satte fram den på
bordet.

Att hönsen gick lösa i bondstugorna var inte alls ovanligt. Ett,
tu, tre, så kunde en höna ge sig till att flaxa upp och sätta sig
på tallrikskanten. När hon sedan pillat i sig några bitar vände
hon sig om och kvitterade välfägnaden.

I alla fall så växte dåtidens ungdom lika bra och blev stora,
starka karlar efter hand.

Fars stuga är borta nu. Det var ju tal om en tid på världen
att den skulle sättas i stånd, men det blev inte av och nu är det
ingenting kvar av den. Men nog för att jag än i denna dag skulle
kunna beskriva ”in på spiken” hur den såg ut. Något fotografi
blev aldrig taget, varken av den eller far. Sådant begagnades
inte då. Stugan låg något stenkast bakom den nuvarande huvud-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free