Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
under hela gånggriftstiden, men varken tidigare eller senare
under förhistorisk tid.
Vi skola nu närmare behandla de olika specialprofilerna, som
grävdes för att ett säkrare grepp på (Re lEaree mellan den
dåtida strandlinjen och bebyggelsen.
Som bekant låg under istiden Skandinavien jämte Finland
(Fennoskandia) djupt nedtryckt under sin nutida nivå. Vid land-
isens avsmältning och tillbakaryckande mot norr avlastades suc-
cessivt trycket och landmassan började åter stiga mot sin ur-
sprungliga nivå. Förr antogo kvartärgeologerna, att denna häv-
ning en eller flera gånger avbrutits av tillfälliga sänkningar, me-
dan havets yta antogs vara tämligen konstant. Numera räknar
man (efter den finländska geologen W. Ramsays utredning) med
en likriktad, med tiden i hastighet avtagande landhöjning, ( s. k
isostatisk nivåförändring) men i stället med en växlande havs-
yta. Istidens stora landisar såväl på norra som södra halvkloten
bundo ju väldiga kvantiteter vatten, som vid isavsmältningen
frigjordes och förorsakade världshavets stigning (s. k. eusta-
tisk nivåförändring). Sedan den sista isavsmältningens början
har alltså havsytan i stort sett varit i stigning, som dock tidtals
avbrutits av längre eller kortare stillestånd och möjligen även
mindre sänkningar. Någon gång under förhistorisk tid (antag-
ligen yngre stenåldern) beräknas denna havsstigning vara av-
slutad. (Ramsay 1924, 1925, 1926).
Samspelet mellan dessa två rörelsekomponenter, den mera
kontinuerligt försiggående isostatiska och den mera växlande
eustatiska, resulterade i förskjutningar såväl uppåt som nedåt
av strandlinjen. Vann havsytans stigning på landets, flyttades
stranden uppåt och översvämmades större eller mindre delar av
förut torrt land (transgression); i motsatt fall sjönk stranden
nedåt (regression); när för någon tid de båda rörelserna balan-
serade varandra, uppstodo särskilt gynnsamma betingelser för
utbildandet av varaktiga strandmärken (strandvallar, erosions-
hak etc.). Genom insikten om havsytans föränderlighet under
äldre tider har nivåförändringsproblemet särskilt för stenåldern
blivit i betydligt högre grad komplicerat än tidigare var fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
