Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
en trappa upp ett vindsrum, som brukades till gästrum. Över
verandan klängde humle och hundrova.
Utefter boningshusets väggar växte häckar av pimpinellrosor
och på södra gaveln kaprifolium. I trädgården fanns det bär-
buskar och fruktträd, särskilt minns jag ett väldigt päronträd
med svanhalspäron.
Min far måste bygga om ladugårdsbyggnaderna och lägga
om vägen, som gick förbi bostället. På den tiden var det kom-
ministrarnas skyldighet att reparera och bygga om eller till vad
som behövdes vid deras boställen. Det var en tung plikt, som
ofta helt och hållet undergrävde deras ekonomi. Lönen var
mycket liten, de första åren betalades den in natura — i säd
och matskott, som det heter —, sedan i penningar. Det var
endast några hundra kronor, men bostället, ett helt hemman i
Voxtorps by, ansågs värdefullt. Vanligen brukade prästerna
själva boställsgården, och det var väl nödvändigt för dem att
göra så, om de skulle kunna reda sig på en komministratur eller
ett mindre pastorat.
Bredvid prästgården lågo ett par bondgårdar och så Gröna
gatan, som vi kallade den, med en rad ”små ställen”. Ett ”litet
ställe” är en stuga, omgiven av trädgårdstäppa och potatisland.
I dessa stugor bodde hantverkare, någon änka eller gammal
piga, som försörjde sig med att väva och gå i hjälp i byn, eller
« Jordbruksarbetare, som gjorde dagsverken åt bönderna. Som-
liga av dessa små hem voro något rent förtjusande, fina och
prydliga, som de voro. Jag minns särskilt gamla Emmas stuga,
där täppan såg ut som en blomsterkorg från tidigt på våren till
sent på hösten, och där bigarråerna voro sötare, päronen safti-
gare än på något annat ställe i socknen. Somliga av dessa
backstugusittare hade en ko, ett par får eller några höns och
gäss. Andra hade inga husdjur utom möjligen en katt, ty sådana
fanns det gott om. Gässen spatserade i stora flockar på alla
bygator och betade på vägkanterna. Man var inte alldeles lugn,
när man gick förbi en dylik flock, en uppretad gåskarl kunde
ge en några försvarliga nyp med sin starka näbb och han kunde
också använda sina vingar att tukta en närgången person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
