Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
vara genom livet. Det är en rikedom, som varken tid eller sorger
kan taga ifrån en människa. Mina föräldrars äktenskap blev
kort — endast 11 år — men var enligt samstämmande vittnes-
börd ovanligt harmoniskt och lyckligt.
Min far hade det bästa lynne, var alltid glad och älskvärd,
mycket humoristisk. En varm kristen, som han var, älskade han
sitt ämbete, som han skötte med största trohet och nit. Jag har
framför mig en bok med homiletiska anteckningar av hans hand
med förteckning över hållna predikningar, bibelförklaringar och
andaktsstunder under åren 1860—1873 (hans dödsår). Det var
inte litet han hunnit med under dessa år. Han lär ha haft utom-
ordentligt lätt för att tala och gladde dessutom sockenborna med
sin vackra sång. Vi barn voro mest förtjusta, när han visslade
för oss. Han kunde härma alla fågar och många olika instru-
ment. Hans sista tid fördystrades av sjukdom och ekonomiska
bekymmer. Han hade måste lägga om vägen förbi bostället
samt reparera och bygga om åtskilligt vid prästgården, som var
i ett dåligt skick, när föräldrarna flyttade dit. Dessutom hade
han förlorat penningar på ett par borgensförbindelser. Hade han
fått leva, så skulle allt snart ha kunnat redas upp, men nu ryck-
tes han bort vid 39 års ålder, och min mor, som då var 29 år,
stod där ensam med sina 5 små barn. Släktingarna rådde henne
att göra urarva konkurs, men det ville hon ej. Till en början
nästan tillintetgjord av sorg över sin makes död, samlade hon
snart kraft till det mest intensiva arbete. Hon var klok och prak-
tisk samt ovanligt duglig. Hon skötte själv med framgång bo-
stället under de nådår hon fick. Innan hon med sina barn flyt-
tade till Uppsala 1877, hade hon betalat vartenda öre av den
skuld, som häftade vid boet. På den tiden hade en komminister-
änka 100 kronor i pension. Det gällde då att med eget arbete
försörja sig och sina barn. Och det gick — men med vilka be-
kymmer, vilket arbete och vilken försakelse! Hon var den mest
kärleksfulla och uppoffrande mor, och hon ägde en sinnets och
själens spänstighet, som gjorde, att hon, trots arbete och bekym-
mer, kunde livligt intressera sig för rörelser i tiden och för män-
niskor, som hon kom i beröring med, särskilt för ungdom. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
