Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
dan blir marken vit av vitsippor, och björkarnas och hasselbus-
karnas hängen komma fram. Så komma gökabyxorna (gull-
vivorna), gökamaten och konvaljerna, under det att vildaplarnas
skärvita blommor börja spricka ut och rönnen står som en snö-
driva. Men nu är sommaren kommen på allvar. Ekarna bli allt
mörkare, och gräsmattan allt tätare och full med sommarens
blomsterbarn: jungfru Marie hand, nattviol, prästkragar, mid-
sommarblomster, slåtterblomma och många andra. Där käll-
ädern går fram, är marken ljusblå av förgät mig ej. Men så
faller blomsterprakten för lien, och luften fylles av doft från
höet. Och snart står ängen i sin höstdräkt, hasselbuskarna äro
fulla med bruna nötklasar, och trädens blad börja skifta i de
grannaste färger.
När höet var inbärgat, bjöd mamsell Emma på kaffe i ängen,
och ungdomen kastade krans, det var en vacker och graciös lek.
De bruna hästarna förde familjen inte blott till vänner i den
närmaste omgivningen utan också till längre bort belägna vän-
och frändegårdar, först och främst till Knapegården och till
Högsholm.
t
Jon Engström och Knapegården.
Mellan Voxtorps prästgård och Knapegården räknade man
omkr. 4 mil. Man färdas i nästan rakt nordlig riktning genom
den väl odlade, bördiga kustbygden vid Kalmarsund förbi väl-
byggda bondgårdar och ståtliga herresäten. Långa sträckor av
vägen åkte man utan att möta någon vägfarande, men så kunde
det hända, att man fick se en rad skjutsar eller folk, som gick
till fots: Det var vedlass och kolryssar, förspända med oxar eller
hästar, någon gång drogs lasset av en mager ko. Då visste man,
att den skjutsen kom från ett fattigt skogstorp, där kon kanske
var torparfolkets enda husdjur. Men man kunde också möta ett
ståtligt ekipage med kusk och betjänt i livré och med tre eller
fyra hästar framför vagnen. Det var ofantligt intressant. Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
