Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Den 27 januari 1870 insomnade doktor Jon stilla i den sista
sömnen, hans ”svallande hjärta” hade fått ro. Han ligger be-
graven på Ryssby kyrkogård. En flat stenhäll med hans namn,
födelse- och dödsår, utmärker stället, där han vilar.
Doktor Engströms yngsta syster, Gustava Margaretha, föddes
på Kärnebo den 6 juni 1808. Redan vid 23 års ålder kom hon
till Knapegården för att där vara husmoder i sin brors stora
hushåll. Hon fyllde på ett utmärkt sätt sina plikter som sådan,
utomordentligt duglig, klok och arbetsam, som hon var. Hon
var den enda, som vågade säga emot doktor Jon. Han hade, som
redan nämnts, en stor tillgivenhet och en viss respekt för henne.
Och respekt visste hon att inge också andra av sin omgivning.
”Hon är rät som en spik” sades det om henne. Vad hon ansåg
vara rätt — alltså en plikt — det gjorde hon utan hänsyn för
sig själv eller andra. Varken barn eller tjänare drömde om att
opponera sig, när hon sagt sin mening, kort och bestämt. Hon
var en sällsynt helgjuten person, men man var litet rädd för
henne.
På Knapegården gjorde hon bekantskap med sin blivande
make, pastor Sven Kjelleström, vilken som adjunkt kom till
Ryssby 1838. Den 3 december 1843 stod deras bröllop i stora
salen på Knapegården. Hon var innerligt fästad vid sin man.
och hans död blev för henne ett slag, efter vilket hon aldrig
repade sig.
Som ung skulle hon ha sett mycket bra och ståtlig ut. Hon
var mörk och hade bruna ögon. Hon var rak och smärt även
som gammal och förde sig väl. Ofta hade hon vid äldre år en
liten svart silkesduk knuten om huvudet, det var en klädsam
ram kring hennes vackra, stränga ansikte.
Jag vet inte vad hon hade för tanke om sin brors romaner och
dikter, men andra romaner ogillade hon strängt. De unga flic-
korna på Knapegården tyckte emellertid om att läsa. Sådana
böcker, som inte fru Gustava borde få se, t. ex. romaner av
Fredrika Bremer och fru von Knorring, gömdes i vävkammaren
bakom en trasig tapet. Från detta gömställe kunde man lätt
få fram en bok under någon paus i vävningen och läsa några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
