Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
tills han ligger”, och ”så länge som min tunna rann, då kände
mig både kvinna och man. Men när min tunna slutade rinna, då
kände mig varken man eller kvinna”.
Doktorn kunde vara mycket frikostig. När han kom hem
från någon längre resa, hade han vackra och smakfulla presen-
ter med sig åt familjen. Men han tålde inte tiggare — latmas-
kar kallade han dem. Han tolererade dock, att det gavs mat åt
dem, bara han inte själv såg dem.
Han ville inte heller ge ut småpengar till hushållet. I Kalmar
togos specerier på bok, och dessa räkningar betalades två gånger
om året utan invändning. Man hade ju gårdens produkter, men
någon gång behövdes en slant till fisk eller skogsbär, och det
var omöjligt att få. Dock — nu kommer det egendomliga —-
var en av doktorns skrivbordslådor alltid full med kopparmynt.
När nu doktorn var ute, gick mormor eller någon av de unga
mamsellerna in i doktorns rum, tog fram nyckeln, som låg bak-
om en annan skrivbordslåda, vilken till följd därav, stod litet
utdragen, låste upp penninglådan och tog ett par nävar små-
mynt. När lådan var tom, fylldes den av doktorn. Men ve den,
som ertappades snokande kring doktorns skrivbord, den kom
hastigt ut ur rummet, såvida det inte var mormor, vilken be-
handlades med mera hänsyn.
Doktor Jon var frisk och arbetsför ända till några veckor före
sin död. På sin dödsbädd var han stilla och blid. Strax före sin
död läste han ur minnet följande, troligen av honom själv för-
fattade verser:
Som dig, Gud täckes, gör med mig i livet och i döden.
Jag hoppas, ty jag tror på dig, du leder mina öden.
När natten skymmer här, jag flyr till dig.
När morgonskimret gryr, jag är hos dig, o Fader.
Du är mitt hopp, du är min tröst,
Du lugnar så mitt hjärta,
Ack, låt mig höra klart din röst,
Så dövas ock min smärta.
Jag är ett barn i tro på dig,
Som barn jag ber, förskjut ej mig, du allas käre Fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
