Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Högsby kyrka. Efter teckning av Nils Isak Löfgren.
från stranden. Den ene torparen började svära åt ”trolltyget”,
men Stavas far var en förståndig karl, som visste, hur hur man
skulle bete sig vid ett sådant möte. Han vände ryggen till tomte-
båten, det passar inte att se på sådant, och sade till sin granne:
”Tig, du, och lätt dom fare sie väje, vi far våre.” På morgonen,
när näten vittjades, hade Stavas far sina nät fulla med fisk, men
den andre gubben ”fick inte ett liv”. Det var straffet, för att han
hade burit sig ogrannlaga åt.
Gick man förbi skogskärret, sedan det skymt på, så kunde
man få höra ett barn gråta och jämra sig, som man tyckte, ute i
gungflyet. Det var ett odöpt barn, som blivit sänkt i kärret av
sin onaturliga moder och som inte fick ro i sin våta grav. Om
natten såg man på de stora maderna i dimman små ljus, som
rörde sig av och an. Det var oärliga lantmätare, som tagit mutor
och gjort ägoskiften med väld. De fingo heller ingen ro efter dö-
den, utan måste gå där och mäta utefter rågångarna.
”Hur vågar Ni bo så långt inne i skogen, där det är så mörkt
och där det kan hända så mycket styggt?” frågade man ibland
någon av de fromma gummorna från skogsbygden, där hon satt
i prostgårdens kök och språkade, sedan hon uträttat något ären-
de och blivit vederbörligen trakterad. ”Kära barn”, blev svaret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
