Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
och en plåga, i synnerhet under långa och kalla vintrar, då han
till och med vågade sig nedåt byarna. Vår jungfru Ida brukade
berätta, hur en liten flicka i ett skogstorp i Fagerhults socken
blev tagen av en varg alldeles invid föräldrarnas stuga. Hon
skickades av modern efter ved och blev då gripen av vargen, som
släpade henne in i skogen. Sockenmännen gingo sedan skallgång
för att jaga vargarna och funno då hennes små fötter i kängorna,
vilka vargen ej kunnat riva sönder. Detta hände på 1850-talet.
Min far såg i sin ungdom, — även på 1850-talet — två var-
gar, då han en gång tillsammans med en dräng hämtade hästar,
som gingo på bete i storskogen.
Människorna ville inte gärna nämna vargen vid hans rätta
namn, —– då kallade man på honom — iman sade därför vanligen
gråben, denna förskönande omskrivning var mindre farlig att
använda.
I slutet av 1860-talet behövde man emellertid ej vara rädd för
vargen. Den var utrotad till och med i ödeskogarna. Men om
man nu inte behövde frukta illgärningsmän och vilddjur, så kun-
de man dock råka ut för andra missöden i de stora skogarna,
man kunde t. ex. gå vilse. Timmerhuggaren sökte förgäves sin
koja, jägaren gick och gick runt i skogen och kunde inte finna
stigen, som ledde till bygden. När sådant hände, berodde det på
trolleri, det var skogsnuvans fel. Man kunde höra henne hån-
skratta bakom tallarna. Någon gång fick man också se henne.
Hon tedde sig som den vackraste flicka och hade en grann, skim-
rande dräkt. Bäst var att kasta stål emot henne, ty då måste hon
fly. När hon då vände ryggen till, märkte man granneligen, att
hon var ett troll, hennes rygg såg ut som ett baktråg.
Om man nu inte kunde hitta vägen ur skogen, så fick man
vända ut avigsidan på sin rock, eller på ett annat plagg. Då
bröts trolldomen, och man fick inom kort syn på den rätta stigen.
Det fanns tomtar i skogen så väl som i de gamla gårdarna.
En natt rodde ett par torpare i var sin båt på en skogssjö för
att lägga ut nät. Farföräldrarnas gamla tjänarinna Stava, som
var ung på den tiden, var med i den ena båten. Bäst det var, fick
folket se en båt, full med små män i röda toppmössor, glida ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
