Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
”Si, di sä’r, att de ska va så kraftigt.” Man förstår, att sådana
: yttranden, vilka vittnade mera om hednisk än om kristen åskåd-
ning, mycket skulle plåga prosten Löfgren. Därtill kom, att le-
daren för en av de nya riktningarna var en fanatiker, som till
och med gjorde sig skyldig till osanning både i tal och skrift,
när det gällde att komma kyrkan, eller rättare den gamle prosten
såsom dennas representant, till livs.
Prosten Löfgren var ej emot lekmannapredikan såsom sådan.
En blind man, Johannes i Basebo, t. ex. brukade resa omkring
och predika, och han var välkommen i Högsholm såväl som i
många andra av stiftets prästgårdar. Han besökte en gång Vox-
torp och talade en afton i vår granngård. Stugan var full av
folk, gamla och unga. Jag satt tillsammans med några andra
barnungar uppkrupen i en högt uppbäddad gustaviansk säng
och hörde på. Johannes hade tagit till text berättelsen om konung
David och Bathseba. Han skrädde inte ord, man kunde helt sä-
kert kallat hans utläggning naturalistisk.
Emellertid förstår man, att en lekmannapredikant, vars udd
var riktad mot kyrkan, skulle uppröra och bedröva den gamle
prosten. Han älskade den svenska kyrkan, ”den hulda modern”.
Genom henne bjödos Guds nåds gåvor åt församlingen, och i
henne förkunnades enligt hans åsikt renast ”den hälsosamma
läran”. Varför skulle då människorna övergiva henne? ”Vinn-
läggen Eder om att bevara Andens enhet genom fridens band”,
säger aposteln i Ef. 4: 3. Hur skall en människa kunna lyda
denna befallning, ”då hon är förmörkad och vet intet, utan är
sjuk i spörsmål och ordaträtor”. 1 Tim. 6: 4.
Min farmor var, enligt min mening, den sötaste gamla dam,
man kunde se. Hon var temperamentsfull. Hennes vänliga bru-
na ögon kunde blixtra av harm, och vid sådana tillfällen sade
hon kraftigt ut sitt hjärtas mening. Hon höll sitt hus till ordning
och arbete. Fattiga och sjuka ägde i henne en varmhjärtad vän.
Hon beredde plåster och andra läkemedel, som hon delade ut
till dem, som behövde. När någon fattig, blev sjuk, så skickade
man vanligen först efter prostinnan, innan man tänkte på att
hämta läkare. När hon kom hem efter ett sådant sjukbesök,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
