Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
(gift med kronofogde Runcrantz). De glada, musikaliska flic-
korna Tillström voro mycket goda vänner med Hanna och Laura
Löfgren. Längre resor förekommo ej. Prosten Löfgren hade aldrig
varit i Stockholm.
Även med sockenborna umgicks Högholmsfamiljen livligt. Det
fanns inom socknen flere större egendomar, de förnämsta av dem
voro Berga och Ruda. På Berga bodde kammarherre af Harmens
och på Ruda gamla ”Hennes nåd” af Harmens med sin dotter,
fröken Cecile. Fru af Harmens var belgiska, liten mörk och liv-
lig. Hon var katolik, men besökte emellanåt gudstjänsten i för-
samlingen. I kyrkan satt familjen af Harmens på ett slags burlik
läktare högt uppe på väggen. Man kom dit på en särskild trappa.
”Nådan” satt under hela gudstjänsten och fingrade på sitt rad-
band. Vad hon skulle göra i den lutherska gudstjänsten, kunde
man ej förstå.
Då och då kom hon på besök till prostgården, åkande i sitt
eleganta ekipage med kusk och betjänt. En gång, berättade far-
mor, blev hon vid ett sådant tillfälle förargad, då någon under
samtalet undrade, hur gammal en viss dam kunde vara. ”I mitt
land”, utropade hon, ”talar man aldrig om, hur gammal en
kvinna är, bara om hur älskvärd hon är”. Fröken Cecile kom
ofta ridande i raskt trav med betjänt till häst på lämpligt avstånd
bakom sig.
En mycket trevlig familj var häradshövding Lemchens på Sta-
by. Där fanns en älsklig dotter, Anna (g. m. överstelöjtnant
Malmström), som var jämnårig med mig, och som jag tyckte
mycket om att träffa.
Ibland var det kyrkbröllop och därefter stort kalas i bröllops-
gården. Men ofta vigdes brudparet i hemmet eller i prostgården.
Hanna Löfgren blev inte sällan ombedd att kläda bruden. Van-
ligen var en bondflicka som brud klädd-i svart siden eller ylle
och hade randigt sidenförkläde. Hon bar oftast kyrkkrona med
myrtenkrans eller en krans av pappersblommor lagd över håret
framför kronan. Hon hade ett brett skärp av röda sidenband,
och bröstet var prytt med kedjor, broscher och blommor. Bruden
kläddes vanligen i något loftsrum i en gårdsbyggnad, ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
