Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
tiska folket, förmedlat en så genomgripande nyhet som skriv-
konsten. Vidare förutsätter väl spridandet av ett alfabet lång-
variga och fasta kulturförbindelser, särskilt som det är tydligt, att
konsten att rista runor i äldsta tider blott var förbehållen några
få invigda.
År 1928 framlade den norske keltologen Carl Marstrander
i sin uppsats ”Om runene og runenavnens oprindelse” en helt ny
åsikt om runornas härkomst. Av kronologiska skäl anser han
det orimligt, att runorna utbildats i början av 200-talet hos
Svarta havsgoterna och från dem på något tiotal år hunnit spri-
da sig ända upp till mellersta Norge. Dessutom förutsätta de
äldsta inskrifterna en ganska lång självständig utveckling. Go-
terna måste — enligt Marstrander — haft runorna med sig re-
dan på tåget till Svarta havet, och deras uppkomsttid förlägger
han till första eller andra århundradet f. Kr. Runornas förebil-
der finner Marstrander i de vid denna tid i norra Italiens alp-
trakter brukade, av latinet starkt påverkade nordetruskiska alfa-
betena, bevarade i ett antal inskrifter. Den germanstam, som
enligt denna hypotes skulle kunna göra anspråk på att ha ut-
bildat den äldsta runraden, måste vara markomannerna, som
ärhundradena f. Kr. vistades vid det romerska rikets norra
gränstrakter. ;
Den finske forskaren M. Hammarström har vidare utfört Mar-
stranders teori och bl. a. påpekat ett par märkliga överensstäm-
melser mellan runinskrifterna och de norditaliska inskrifterna.
Romare och greker hade redan omkring 600 f. Kr. övergivit den
äldre vänsterlöpande eller höger-vänsterlöpande (”bustrofedon’)
skriften. Denna bibehölls dock av etruskerna och är förhärskande
i de omtalade norditaliska inskrifterna liksom de äldsta runin-
skrifterna. Detsamma är förhållandet med dubbelteckningen av
konsonanter. Här stå runorna och de etruskiska inskrifterna på
en äldre ståndpunkt, i det att de i motsats till greker och romare
enkelteckna lång konsonant.
Under. de senaste åren ha ett par utomordentligt märkliga run-
fynd gjorts, vilka måhända komma att helt revolutionera vår upp-
fattning om:runornas ålder och därmed deras härkomst. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
