Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
101
mycket besvär fick in honom i en starkt byggd stendös. Frampå
sommaren började folk märka, att det rörde sig i dösen och det
blev farligt att vistas ute efter solnedgången. Oxarna, som dra-
git liksläden, blevo trollridna och kor, som kommit i dösens när-
het råmade ihjäl sig. Fårherden dog och lades i ”dösen och om
fåglar satte sig på denna, dogo de. Spökerierna tilltogo under
vintern och folk började flytta från bygden. Även Torolfs hustru
förföljdes till döds och lades i mannens hög. På våren måste
man bryta upp graven för att få liket fört till annan plats. När
man bröt upp röset fann man liket oförvandlat men vederstygg-
ligt. Två starka oxar fingo nu på en släde draga liket upp på
Ulvarfjällskammaren. Uttröttade måste de där avlösas av nya
oxar, som skulle draga upp liket till Vadilshovde, den tillämnade
gravplatsen. Men oxarna sleto sig, vilda av skräck, och störtade
sig nedför berget i havet. Männen förmådde blott flytta liket ett
kort stycke ut på en udde, där det jordades. Tvärsöver udden,
ovanför dösen, lät man sedan uppföra en gärdesgård, så hög,
att blott en fågel skulle kunna taga sig över den. Men efter nå-
gon tid började Torolf åter gå igen, och folk drog på nytt från
sina gårdar. Då beslöt sig några modiga män att bryta upp
dösen. Där låg det oförmultnade liket av Torolf. Han ”såg nu
ut som ett troll, svart som Hel och tjock som en oxe, och de
förmådde ej flytta honom ur fläcken”. Till slut lyckades de
med hjälp av hävstänger få liket ur graven och vält ned på
ebbstranden. Där gjorde man i ordning ett bål och fick Torolf
upp på detta. Därefter brändes han till aska. ”Dock tog det
lång tid innan elden förmådde bita på Torolf. Det blåste en vass
vind, och askan for vida omkring, när det börjat brinna, men den
aska, de kommo åt, sopade de ut i sjön.” Men trots alla försiktig-
heter hade dock litet askstoff blåst upp på strandens stenar. En
ko kom och slickade på en av stenarna med aska på. Kon födde
tjurkalven Gläser, och därmed voro spökerierna igång på nytt.
Ett medel att förhindra dylika olyckor fann våra förfäder —
i likhet med antikens folk — i att vid eller i graven anbringa
kraftiga förbannelseformler, hotande gravskändare och besvär-
jande den döde i sin grav. En dylik inskrift ha vi på den ståtliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
