Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Ovanför den östra av de båda portarna på Högsby kyrkas
södra sida satt redan i början av 1600-talet en runsten inmu-
rad. Rhezelius berättar i sin dagbok om stenen följande: ”Måns
riddare i Hanåsa hafr sagdt, at dene sten är tagen sönan ting-
bro, widh en backa och murader 2 gång i söder k. muren och
om nätterne hafver han komit til sitt stelle igen där han förr
lågh och wille ey liggia förr än han blef murat öfr k. dören där
han än sitter i dänna dagh.” Stenen har tydligen enligt traditio-
nen stått vid Tingebro. Tuneld skriver i sin Geografi, att det
är ”en ganska vacker och välbyggd bro öfver Emmån, nära
Högsby kyrka, 204 aln. lång. I grannskapet äro flera Grift-
högar, lemningar efter skansar, och strax vid bron Tingtelte-
backe, hvilken så väl som bron har sitt namn deraf, att Härads-
ting här fordom blifvit hållna.” Enligt vad Rannsakningarna
förtälja, skall själve Axel Oxenstierna, då han 1645 var på väg
till Brömsebro för fredsunderhandlingar med Danmark, ha läst
och tytt inskriften. Detta kunde åtminstone 1667 rikskanslerns
rättare i socknen berätta. ”Men hwad det war, kan han nu in-
thet sig påminna”.
Då man i samband med en reparation av kyrkan 1885 även
ombyggde tornet, kom man på den idén att flytta runstenen
upp i södra tornmuren, där den nu sitter c:a 15 meter ovan mar-
ken. I samband med kopparplåtbeläggning av kyrkotornets tak
voro hösten 1936 byggnadsställningar uppförda kring detta.
Härvid blev jag i tillfälle att ordentligt granska och fotografera
inskriften. Denna var förut delvis överrappad, men blev nu helt
blottlagd. Stenen; som består av glimmerskiffer, är 215 cm.
lång och 26 cm. bred. Runorna äro breda och tämligen grunt
huggna. De äro mycket jämna och regelbundna. Fig. 16.
Inskrift:
(s)igtrykR x let X setia X stein X thena X<: ef(t)JiR X
haltan << fathur X sin X kuth < hia(Ibi).
Detta torde ha uttalats ungefär: SightryggR let sättia stäin
thänna äftiR Haldan fadhur sin. Gudh hialbi!
Namnet Sigtrygg är väl styrkt under vikingatiden. Särskilt
vanligt tycks det ha varit bland medlemmarna av den norska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
