Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
En hel del runinskrifter från kristendomens äldsta skede
berätta om seden att göra en brot) för den döde, efter vilken
stenen är rest. Flera gånger uppträder uttrycket ”göra bro för
N. N:s själ” ibland även ”röja väg och göra bro”. Brobyggan-
det har varit ett viktigt inslag i Nordens äldsta kyrkoliv. Som
Kinander?) påpekat, rådde redan före år 1000 utanför Norden
det förhållandet, att kyrkan i vederlag för en vägröjning eller
ett brobygge gav absolution eller löfte om förbön. Broinskrif-
ternas talrikhet torde ha berott därpå, ”att behovet av broar
var så stort och att de som utförde dessa gärningar, voro ange-
lägna om att få dem dokumenterade. Kyrkans män funno vid
sin ankomst till Sverige vägförhållanden, som förmodligen vo-
ro ännu sämre än dem de voro vana vid i sina hemländer, och
tillämpade därför den metod för åstadkommande av dylika ar-
beten, som de hade i sin hand”. Missionärerna voro tvungna att
ständigt fara omkring i riket för att sprida sina läror. Då var
det helt naturligt, att de med löfte om avlat och förböner under-
stödde allt, som kunde göra deras resor lättare och mindre
riskabla. Men, som Magnus Olsen påpekat, bör sedan också ses
från en annan synpunkt. Våra nordiska förfäder föreställde sig,
att de efter döden hade en lång resa att göra. Antingen gick fär-
den i skepp över havet eller till häst och fots landvägen. I denna
punkt stämde kristendomen och hedendom överens och det var
naturligt, att nordborna här hade lättare att finna sig till rätta
med den nya läran. ”Sfgker vi nu inn til det som har rört sig i
den efterlevendes sinn når en av hans kjere er död, da har vi
sikkert lov til å utmale oss hvorledes den levende i tankene har
fulgt den nylig avdgde på hans vandring. Ferden har gått gjen-
nem villmark borte fra menneskers bygd, over mo og myr og
stride elver... I den eldste kristne tid gjorde man ferden over
myrer og elver i den annen verden lett for den efter hvem der
i denne verden var ryddet vei eller gjort bro.” Vad som stått
mest levande för medvetandet, när man på detta sätt röjde väg
1) Med bro avsågs på denna tid oftast en »vägbank över sankmarker»>,
men dock finnas exempel på att broar över vattendrag o. dyl. avsetts.
?) I Kronobergs läns runinskrifter s. 8 ff.
sälksdreneene;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
