Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
och byggde bro, den fäderneärvda traditionen eller den i främ-
mande land utbildade seden, är ej svårt att säga.
Den andra Ryssbyinskriften är av yngre datum. Frigelius
meddelar om den: ”Öfwerst vid hvalfvet i gamla Ryssby kyrkia
i en Munke- eller Nunne kammar, som det tyckes hafva varit
stod i sielfva kalken ritadt, lika som det skulle skedt när kal-
ken varit mjuk följande”
+ Suni + risti runiR (= Sune ristade runor)
samt ytterligare ett par runliknände tecken och två egendom-
liga djurhuvuden. Ristningen har förmodligen tillkommit sam-
tidigt som den gamla kyrkan. Fig. 21.
Den illa skadade runsten, som Rhezelius 1634 avbildade i
Äby kyrka vid altaret ”där presten plägar stå”, innehöll endast
ett läsligt ord, sin. Stenen ligger numera i den nya kyrkans
faUTAr RIO 22
I början av 1920-talet påträffades i taket av en fönsterglugg
tillhörande Rödkullatornet i Kalmar slott ett runstensfragment.
Av den mycket nötta inskriften återstår blott ”reste stenen”.
Vida märkligare är den gravhäll, som i oktober 1929 anträffa-
des i fängelsegolvet i Stegerhustornet å Kalmar slott. Hällen är
av röd kalksten och 177 cm. hög. Största bredden är 85 cm.
Inskriften består av en egendomlig blandning av runor och
majuskler, till synes utan språkligt innehåll. Fotändens inskrift
är tyvärr helt bortvittrad. Hällens mittfält prydes av ett stort
ringkors av gotländsk typ. I ringen äro majuskler inhuggna
efter — som det förefaller — bokliga förebilder. Staplarna äro
breda, avsmalnande uppåt och nedåt. Någon tolkbar läsning
giva de ej. I den längre korsarmen är futharken inhuggen, men
med vänderunor, måhända i magiskt syfte. I korsets kärna ät
en glödtång inhuggen. Vad denna haft för innebörd, är ej gott
att veta. Möjligen har gravhällen lagts över en smed. Som be-
kant symboliserades smedernas helgon, den engelska S:t Dun-
stan, med en tång, sedan han en gång med en sådan glödande
nupit djävulen i näsan. Den märkliga gravhällen torde möjligen
tillhöra senare delen av 1100-talet. Fig. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
