Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad kan då räknas som representativt för 1600-talets ståndsmäs-
siga hemkultur i östsmåland och på Öland? Frågan är givetvis icke
lätt att besvara, men ett faktum är av vikt: ståndskulturens mest
lysande manifestationer i form av lyxuppfyllda patricierhus och adels-
slott ha i dessa bygder ständigt varit mycket fåtaliga, medan i stället
vår landsända har varit den tacksamma jordmånen för en jämnare
ståndskultur, med enklare och sobrare uttrycksmedel. När alltså rena
praktstycken äro sällsynta i vår samling, vilken i stället ger intrycket
av en mera borgerlig, traditionell utveckling, är nog redan detta ett
adekvat uttryck för de förhållanden, som verkligen rått. Samma
resultat ger en granskning av vad våra herresäten bevara av gamla
mobilier: man möter mycket litet av 1600-talsprakt men väl åtskilligt
av beskedligare kynne.
Från vilka verkstäder och mästare härröra alla dessa möbler, som
där de stå i museets stilmiljöer eller typserier bilda så goda represen-
tanter för renässansens och den karolinska tidens säkra konstruk-
tions- och formkänsla? Även den frågan tillhör de svårlösta, ty
ytterst sällan existera signering och märkning som hjälpmedel till
identifiering av ursprunget — 1600-talets mobiliar är till större delen
anonymt. En del är utländskt, annat stockholmskt, huvudparten väl
av rent lokalt ursprung. Den främmande importen, särskilt från
norra Tyskland, måste under tidigare skeden ha varit rätt betydlig i
kalmartrakten, vilken ju alltid ägt starka affärs- och familjeförbin-
delser över Östersjön. Herremanshemmens mera lyxbetonade före-
mål ha väl oftast varit av stockholmskt ursprung, liksom under senare
århundraden; några mera renodlat stockholmska miljöer har dock
vår trakt varken under 1600-talet eller senare kunnat uppvisa — de
huvudstadsmöbler som ingingo i våra interiörer ha i regel fått stå
sida vid sida med alster från de lokala verkstäderna, stadshantver-
karnas’ eller herrgårdssnickarnas. Är det den förnäma stockholms-
möbeln, som främst ger tidsfärg åt en miljö, så bidrager i stället den
”inhemska” möbeln med lokalfärgen — detta förhåilande ger åt
många herrgårdshem deras särskilda intresse. För ett lokalt museum
är det givetvis av särskild vikt, och böra vara en speciell förplik-
telse, att samla och studera just de lokala möbeltyperna, så långt
detta låter sig göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
