Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
undersökningar den 7/9 1724 och den 8/6 1725 åtagit sig att upptaga
och till bruket framforsla malmer samt att kola för dess behov. I an-
ledning härav anhöll Brock om bergstingsrättens förständigande för
allmogen att fullgöra sina skyldigheter med malms och kols anskaf-
fande och, om de ändock ej gjorde detta, om åläggande för dem att
betala brukets kronoutskylder samt att de vid vite måtte förbjudas
att till Kalmar stad eller annorstädes avyttra kol, innan bruket fått
sitt fulla behov, och vidare att ersätta käranden för all skada och olä-
genhet, han bevisligen kunde hava lidit eller kunde komma att lida
samt slutligen att betala hans rättegångskostnader.1) Svarandena
framhöllo, att varken deras förfäder eller de själva undertecknat
något kontrakt, varigenom de förbundit sig till någon betjäning åt
bruket och att de voro villiga därtill endast i den mån detta med deras
pekvämlighet vore förenligt. För övrigt voro kolpriserna alldeles för
låga såsom framgick av landshövding Psilanders resolution av år 1733,
varuti stadgades, att för träkol skulle betalas ”till dem, som 2 eller
1145 mil äro från bruket boende, 28 öre för en laggill ryss, till dem,
som bo 34 från bruket 24 öre och till dem, som närmare äro belägna,
20 öre, allt s:mt”. Vidare åberopade allmogen en av landshövding
Staél von Holstein den 10/1 1750 utgiven resolution, varigenom dels
två namngivna personer och dels alla andra Madesjö socknemän, ”som
efter vanligheten till staden kört, (tillåtas) att än vidare föra sina kol
till staden” och vari vidare säges, att, för den händelse bruket härige-
nom skulle komma att bliva lidande, landshövdingen vederbörligen
skulle undersöka förhållandet och därvid se till, ”huru efter omstän-
digheterna kunde jämkas”. Käranden genmälte härtill, att de av lands-
hövdingen år 1733 fastställda kolprisen ej längre tillämpades och
att han under vissa villkor förklarat sig villig till att än ytterligare
höja kolpriserna, som nu utgingo med 1 daler 12 å 1 daler 16 öre för
12-tunne stigen.
Vid rättegången anmälde sig ombud för Kalmar stad som part i
målet och berättigades detta föra dess talan, som gick ut på, att sta-
dens handlande med stöd av ”städernas allmänna besvär år 1757” voro
berättigade att utan intrång av bruken få tillhandla sig kol och trä-
virke av angränsande skattehemmans skogar och att de framgent lik-
1) Bergskoll. protokoll d. 15/11 1763, s. 743.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
