Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
som tillförne måtte vara berättigade att från Madesjö socken få upp-
handla sitt behov av skogsprodukter. Käranden Brock genmälte här-
till, att Madesjö sockneboar vid föreningen den 11/5 1725 utlovat ”att
med deras kol och betjäning gå det (bruket) tillhanda”, att bruks-
ägarna sedermera upplärt allmogen till att kola och att Kalmar stad
således före brukets tillkomst ej kunnat upphandla träkol i socknen.
Slutet på processens första skede blev, att bergstingsrätten den
13/9 1762 avkunnade dom!), som i huvudsak innehöll, ”att skattehem-
mansåboarne i Madesjö socken böra med nödig betjäning genom kol
och virke samt körslor gå Flerohopps bruk tillhanda, att ägaren må
vara i stånd att åstadkomma den tillverkning, varför han årligen skat-
tar, och det vid vite av 10 daler s:mt för var och en, som sin skyldig-
het eftersätter, eller bortför kol och föryttrar till något annat ställe,
innan bruket och masugnen fått sin förnödenhet”. Samtidigt ogillades
de av ombudet för Kalmar stad under rättegången gjorda yrkandena,
alldenstund staden på närmare håll än från Madesjö socken kunde
inköpa sitt behov av kol.
Mot denna dom inlade svaranden, allmogen, vad och ärendet gick
vidare till Bergskollegium, som den tiden var andra instansen i bergs-
rättsmål, och detta avkunnade den 9/12 1763 sin dom2), varav i
huvudsak framgick, att sockneboarna ”ej kan tillåtas att vid plikt
efter lag till någon annan än till Flerohopps bruk de koltillverkningar
låta avföra, som Madesjö socknemän åstadkomma kunna innan bruket
dess fulla behov av kol undfått”, att bruksägarens anspråk på skade-
ersättning, i händelse fulla kolbehovet ej levererades, blev ogillat,
varjämte beträffande kolpriset det uttalande gjordes, att allmogen
hade att med bruksägaren överenskomma och att i vidrigt fall ”ställa
sig de därom utkomna resolutioner och förordningar vid jämknings
sökande till efterrättelse”.
Man skulle kunnat tycka, att Brock borde hava kunnat vara nöjd
med förenämnda dom, då den i huvudsak gick hans vederdelomän
emot, men det var han ej. Han hade väl så länge och mycket grälat
med sina tredskande socknebor, att han misstänkte att de möjligen
helt och hållet skulle komma att undandraga sig konsekvenserna av
1) Bergskoll. protokoll 1763, s. 953.
2) 3 privilegier och resolutioner, s. 282.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
