Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
vidare tackjärnstillverkning. Detta bestyrkes också av att i 1814 och
1817 års räkenskaper in- och utbalanserats c:a 84 skpd Utö, 187 skpd
Herrängs och 70 skpd Passdals bergmalm, 93 skpd limsten samt 486
tunnor sjömalm, men i 1824 års böcker finnes ej något malmkonto,
varför dessa tillgångar under mellantiden torde hava avförts ur räken-
skaperna såsom värdelösa.
9. Tiden 1811—19. Ägare: Lovisa Hildebrandsson. Förvaltare:
I. Hildebrand.
I början av år 1811 avled bruksdisponenten Hildebrand Hildebrands-
son och den 13/9 s. å. köper änkan, Lovisa Hildebrandsson, av direk-
tör J. A. Grills arvingar dels Flerohopps bruk med tillhörande privi-
legier och smidesrätt, inklusive masugn och såg, dels 34 mtl Rås, dels
3£ mtl Kvarnkulla med hälften i därvarande såg och dels 3/;; mtl
Kvarngården för en köpeskilling av 16,666 rdr 32 sk. banko. I augusti
1814 var köpet slutlikviderat.
Den man, som härefter sattes att sköta brukets angelägenheter, var
ägarinnans näst äldste son, Isac Hildebrand, och denna syssla skötte
han med all heder, åren 1811—19 som förvaltare och sedan allt intill
sin död år 1838 som arrendator.
Tack vare de återfunna räkenskapsböckerna kunna vi nu få ett litet
mera i detalj gående och klarare begrepp om bruksrörelsen, än vad
som framgått av bergmästarnas tämligen knapphändiga rapporter.
Råvarorna voro tackjärn, skrotjärn (i mindre partier upphandlat i
länet), träkol och limsten (s. k. grönsten, som fanns i socknen). Av
det föregående framgår, att man år 1798 berättigats att årligen upp-
handla 175 skpd bergslagstackjärn, men bruksböckerna utvisa, att
bruket år 1814 köpt ej mindre än 504 skpd och 1817 250 skpd. Vad
som kunnat föranleda, att dessa högre och väsentligt ökade kvanti-
teter utan påföljd kunnat uppköpas, är ej gott att veta. Av träkol
torde man, om än med viss svårighet fått sitt behov från bygden, år
1814 654 läster och 1817 724 läster, och betalades därför 1 rdr riks-
gälds samt sistnämnda år 143 rdr per läst om 12 tunnor.
Vad sedan tillverkningen vidkommer, så utgjordes den av primär-
produkten stångjärn, varav år 1814 smiddes 244 skpd och 1817 255
skpd. Detta såldes dels såsom det tillverkades till ortens järnhandlare
och smeder och dels förädlades det vid bruket till manufaktur- eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>