Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lag
Kvarnstad Alvar uppförda ugnen, med tiden vidare till ön Gotland.
Hans hem på Öland skall ha varit beläget i närheten av den plats, där
”kvarnstadugnen” finns, och han var själv också byggmästare till
ugnen vid Kvarnstad. Vi vet om honom vidare blott att ”han gick i
Berget och högg plansten”.
Vad det gäller ugnen vid Kvarnstad, så har den varit av samma
utseende som den vid Källbo Berg belägna s. k. Nybyugnen. När lant-
brukaren Karl Pettersson tog kull kvarnstadsugnen år 1921, så var
den ännu ganska väl bevarad, och hade liksom nybyugnen två port-
öppningar. Av dem var en mot öster och den andra mot väster. Öpp-
ningen mot väster var, när ugnen revs, fylld på samma sätt som ny-
byugnens ingång från samma väderstreck ännu är.
Vid mätningar av kvarnstadsugnens ruiner har det framgått att
ugnen haft en längd av 6 meter och en bredd av 3 m. Den har således
varit något litet större än nybyugnen. Muren visar i den mån som
den kvarstår en tjocklek på en till en och en kvarts meter. En ganska
stor del av norra långväggen är bevarad. Nordvästra hörnet visar sig
på insidan ha haft en brett avrundad form.
Den del, muraremästare Rosén tagit av arbetet med kalkbrännin-
gen, lär ha bestått huvudsakligen i att han ”satte in” ugnarna. I
botten av ugnarna, på markytan, bredde man ett lager stenkol. Kolet,
som användes vid bränningen, tog man hem ”sjövägen från Stock-
holm” — som det hette. Till huvudstaden hade källahamnsskutorna
" sina flesta frakter.
På kolen satte man sten av den sort, som gemenligen går under
namnet tasksten. Det var just sådan sten, som man använde för kalk-
bränningen. Det var i stort sett stenbitar, som inte dög till något
annat, avskräde från brytning och huggning.
Stenen sattes ner i ugnen på kant, med flata intill flata. En sten
var kanske jämförelsevis stor och stack opp med något hörn över de
andra. Andra var mindre och stod lägre. Då sten var satt över bot-
tenkolen över ugnens hela yta, lade man ett nytt lager stenkol. På
det ett nytt lager tasksten! Så fortfor man, tills ugnen var full ända
upp i toppen.
När man satte in ugnarna, begagnade man sig av de valvliknande
öppningarna i gavlarna. Man körde fram stenen i skottkärror, som
gick på skodda eller oskodda trähjul. Över terrängens ojämnheter la-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
