Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
och om de möjligheter som dels lag och förordning, dels de stora
hombygdsvårdsinstitutionerna, t. ex. Samfundet för hembygdsvård
och Svenska Naturskyddsföreningen, kunna giva när det gäller prak-
liska skyddsuppgifter. Även här gäller det, att det märkvärdiga, det
unika, icke är viktigast — det som är av vikt framför allt annat är
alt söka skydda själva landskapsbilden i stort. Därmed är inte sagt, att
Inte detaljerna kunna vara av betydelse — ett av sagor omspunnet
flyttblock, en grotta ”där Dacke bott”, ett jätteträd vid vägen. Sär-
skilt kan ju ett gammalt stort träd bidraga till att prägla en hel land-
skapsbild. Men som sagt, det ligger än större vikt uppå skyddandet
av den stora landskapliga miljön, så att denna icke störes t. ex. ge-
nom en okänsligt dragen väg eller en fult placerad fabriksbyggnad,
genom avtappning av en sjö o. dyl. Genom statliga och frivilliga ini-
tiativ har betydande områden kunnat avsättas till naturreservat.
Jag påminner om Norra Kvills nationalpark, som ger prov på en
gammal småländsk storskog, om slottsskogen vid Borgholm, om ön
Jungfrun i Kalmarsund, om ”Drottning Victorias fågelskyddsområde”
(Knisa masse) på Öland. Mycket återstår här att göra — bl. a. borde
ett stort stycke av det öländska landborgslandskapet fridlysas.
Frågan är f. ö. om inte just sistnämnda detalj är bland det viktigaste
just nu för vårt naturskydd; de egenartade, intressanta och vackra
öländska landborgsåsarna gå fruktansvärt fort mot förintelsen, och
orsaken är givetvis den moderna väghållningens enorma behov av
: grus — vilket på Öland ligger närmast och tyvärr lättast tillgängligt
ji dessa åsar. På flera ställen förete också landborgsåsarna, där de
icke äro helt bortgrävda, svåra skador, grop vid grop, sår vid sår.
Enda räddningen synes vara, att de öländska huvudvägarna behand-
las på något sätt, att grusbehovet minskas.
Insikten om de stora naturmiljöernas och de enstaka naturminnes-
märkenas betydelse och om vår skyldighet att lämna dem i arv åt
efterkommande, skulle via skolan kunna på ett utmärkt sätt kunna
ingå i allmänna medvetandet. Detta helst som det just i så stor ut-
sträckning är just landsbygdens lärare, som var i sin stad äro måls-
männen för hembygdsforskning och hembygdsvård. Och vad stä-
derna beträffar är det väl frågan om inte läroverkens botaniska ex-
kursioner ännu mera borde få formen av en allsidig upplevelse av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
