Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
hållna koncentratet kunde användas på nytt som en värdefull till-
sats vid beredandet av ny barklag. Till utsugningen använde man sig
av en sinnikt konstruerad pump. Från bryggan (flotten) vid pann-
huset fördes de i rålädersboden förvarade hudarna medelst en liten
båt till den större bryggan i öster, där de vektes (uppmjukades) i ån,
som ett första led i beredningsproceduren.
Vi ha härmed granskat själva garverigården i dess olika detaljer,
men även mer avlägset liggande anordningar funnos. Sålunda hade
man norrut vid Ljungbyån i närheten av Trekanten en vattendriven
barkstamp. Den är nu helt riven, men lyckligtvis har den en gång
varit föremål för en målares intresse, som fig. 14 visar. En sådan bark-
stamp bygger på principen, att vattenhjulets roterande gångås me-
delst därå sittande tappar bringas att i tur och ordning lyfta upp
tunga, vertikala stockar, var och en i nedre änden försedd med en
slags kniv, vilken, då stocken av sin tyngd faller rakt nedåt igen, hac-
kar sönder den i en ho liggande barken. De knivförsedda stockarna
voro i detta fall sex stycken. Dessa barkstampar ha varit tämligen
vanliga — även stampar med endast en stock, som lyftes för hand,
varvid en fjädrande upphängning hjälpte till, ha förekommit ailmänt
och tidigare även på Harby — men de ersattes på de flesta håll så
småningom av en järnkvarn av kaffekvarnstyp, vilken kunde drivas
med hästvandring, vatten-, vind-, ångkraft el. dyl.
Även Harbys barkstamp ersattes sedermera av en barkkvarn, belä-
gen c:a 5300 m. söderut från garveriet utefter Ljungbyån. Också denna
var vattendriven, och själva kvarnen befann sig i byggnadens över-
våning, under det att den malna barken fick rinna ned i ett rum i bot-
tenvåningen, varifrån den avhämtades efter behov. I ett annat rum
förvarades den omalna barken, och i ännu ett annat rum fanns gar-
veriets märkligaste maskinella anordning, nämligen en sulläders-
mangel, som även den drevs från vattenhjulet. Tyvärr har det ej lyc-
kats förf. att få en i alla avseenden fullt klar beskrivning på den täm-
ligen invecklade konstruktionen. Vattendrivna sullädersmanglar ha
varit mycket sällsynta, men förf. har dock sett en dylik på ett annat
håll i Småland, nämligen i Bro i Konga härad.
Harbygarveriets produktion har redan på 1870-talet nått en för ett
lantgarveri avsevärd omfattning, och det för försäljning beredda läd-
ret kom tidigt att spela huvudrollen, varvid sydamerikanska hudar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
