Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
man dricker ur silver”, och en annan rik man från Örsåsa sade: ”fat-
tig man dricker ur glas”. De närvarande tyckte nog, att mannen från
Örsåsa var minst lika rik som Holling.
+
Det var Samuel Holling, som läste bönerna när farfar gjorde tjär-
dal en gång. År 1856 hade Olaus och hans bror Måns, som också äg-
de en gård i Mjösjöhult, brutit stubbar och rensat tyre till en tjär-
dal å Lindesfalls ägor, nere mot nuvarande Hagstuga. De höggo ned
träd och klövo samt lade dem i en ring med ett hål i mitten så att
dalen blev som en tratt. Från dalens mitt var en stock liksom ur-
borrad med ett hål i mitten tills utanför dalen, där en tunna för
tjära stod under bränningen. Dalen invändigt var klädd med ny-
flängd granbark mycket väl, så att tjäran skulle rinna ned i hålet
i mitten. Ovanpå dalen var tyret uppstaplat och liksom en kolmila
var tyret övertäckt med jord under bränningen. När allt var i ord-
ning skulle dalen tändas. Då voro Olaus och Måns samlade med
hustrur och barn och skallfogden Samuel Holling var med och läste
”Fader Vår” och ”Välsignelsen”. Olaus son Johan, 6 år gammal, tog
ej av sig mössan och blev därför så skarpt tillrättavisad av sin far,
att han ångrade sin handling i många år. ”Ska du inte ta av dig
mössan pojke”, löd faderns röst och mer behövdes inte.
Dalen gick sedan bra, och tjäran tappades på fat, som torparen
i Ekeberga gjort, och med egen häst kördes sedan faten till Väster-
vik, där tjäran såldes.
Men vi återgå till vargarna och deras härjningar och jakten på
dem. Särskilt på 40-talet fanns det gott om dem och de gjorde vä-
sentlig skada, något som må belysas med några exempel. Sålunda
dödade de på en gång 3 djur för skallfogdens mor och platsen kan
än i dag utpekas, där de grävdes ned. Runt omkring Norra Kvills
kronopark var särskilt gott om varg. I ena byn var ett svin borta,
i en annan by en ko eller annat fäkreatur. Ladugårdarna voro på
vintern försedda med små gluggar med skjutluckor, som stängdes
om nätterna, för att vargarna ej skulle kunna komma in, men än-
då hände det ofta, att vargarna rev sig in och tog djur, som slitit
sig lösa från träskagen, ty alltid sleto djuren sig lösa när de märkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
