Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
att reda ut men dock alltid äga inbördes sammanhang, hafva nu
upplösts till ett obestämbart virrvarr af hvarandra korsande linjer.
Till denna förfallets tid höra de i Gästgifvarehagen anträffade
ovala spännbucklorna likasom de runda spännena, hvilka alla förete
en mycket sen och upplöst ornering!).
De runda spännena bestå af en cirkelformig bronsskifva med
en låg topp i midten samt på undersidan en järnnål, fäst på samma
sätt som å de ovala spännbucklorna mellan två uppstående flikar.
Skifvan är på öfre sidan försedd med de förut omtalade
streckornamenten, en upplösning af de äldre djurslingorna. Från de gotländska
runda ”dosformiga” spännena skilja de sig fullständigt, isynnerhet
därigenom, att de sistnämnda alltid hafva en tämligen bred kant
eller sidoytu, som atdelad i fyra regelbundna fält äfvenledes är
ornerad.
At runda spännen anträffades här ett at särskild typ. Det är
genombrutet, så att det bildär en platt ring med ett likarmadt kors
inuti, samt har på undersidan af ringen nälfästet och nålskidan. Ingen
ornering förekommer. Diametern är mindre än hos de skifformiga
runda spännena, endast omkring 5 cm. Genom sin form och
storlek visar det sig vara ett par århundraden äldre än vikingatidens
början. f
De likarmade spänrnena äro aflånga, med en knopp i midten,
från hvilken åt motsatta håll utgå två likadana, platta, bandlika
skifvor?). Å öfversidorna den förut omtalade upplösta
djurornamentiken.
IRingspännena äro trinda öppna ringar med nålen fäst på samma
sätt som tornen i en remsölja. Sedan nålen stuckits genom tyget,
föres spetsen mellan ringens ändar öfver på andra sidan, hvarefter
spännet ej kan af sig själft lossna. Åndarna på ringen äro vanligen
uppböjda vinkelrätt och sluta i en liten kub eller dylikt.
Armringarna äro af enklaste slag, antingen en smal trind ten
eller ock mera bandlika.
’) Då det icke varit möjligt att förse denna uppsats med nägra
illustrationer, hänvisas för närmare belysning af den här antydda
utvecklingen till O. Montelius: ”Om de ovala spännbucklorna” i
Månadsbladet 1873, sid. 177 och följ., s:a arb. 1877, sid. 461 och följ., samt
Montelii Atlas till Sv. fornsaker, sidd. 156—162. Obs. särskildt orneringen å
fig. 577 i nämnda atlas, hvilken just visar prof på Vimmerbysplännenas
ornamentik.
2) Se Montelii Atlas, fig. 566.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
