Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstnär är att kunna se mer än vi andra kunna, och med ögonen
ytterligare skärpta . under ungdomens färdeår ute i världen, har
konstnären kommit hem till det egna landet, han har placerat sitt
staffli inför svenskt landskap och svenskt folkliv och gjort sina konst-
närliga analyser och synteser. Sverige har särskilt under 1800-talet
ägt en stor och betydande konst av nationell syftning och många av
dess verk tillhöra genom sin svenskhet vårt folks dyrbaraste skatter.
Här rullas Sveriges vackraste landskap upp — i Ekströms och Kreu-
gers ölandsbilder, i Nordströms västkustmotiv, i Hullgrens syner från
havet, i Tiréns norrlandsstämningar, i Rydbergs skånska tavlor. Här
träder svenskt folkliv fram — i Zorns dalabilder, i Carl Larssons ur-
svenska hemmiljöer, i Wilhelmssons västkustfiskare. Sin uppfattning
om de stora personerna och ödena i vår historia har konstnärerna
framlagt i talrika kända och älskade verk — Carl Wahlboms Gustaf
Adolfs-tavlor, Georg von Rosens historiemålningar, Cederströms
Karl XII:s likfärd.
Mer än allt annat är det dock våra tusentals minnesmärken och
monument, som berätta historia. Våra stora slott, såsom Kalmar och
Borgholm, inbegripa i sig stora och avgörande händelser i svensk
. och nordisk historia. De tillhöra hela folkets minnesskatt, de repre-
sentera rikshistorien. De medeltida kyrkorna, som finnas landet runt,
stå som minnesmärken från den första kristningstiden och de ha un-
der seklernas lopp stått som andliga centraler i sina socknar. Kyrkan
är en svensk sockens främsta minnesmärke.
Och kring byar och gårdar ligga de hedniska förfädernas gravar,
grävda för tusentals år sedan, av dem som först bröto bygden. Läm-
ningar efter deras gårdar och hus ligga gömda i skogar och lundar.
Här finna vi också de borgar och fästen de byggde till skydd. Och vid
vägen står runstenen, där de första skrivkunniga i vårt land ha ristat
in minnet av en död kämpe eller bonde god. I jorden hittar lantbru-
karen urgamla redskap eller vapen av sten, flinta, brons eller järn
— en hälsning från dem som långt före honom odlade denna jord.
Alla. dessa minnen stå som vittnesbörd om vårt folks urgamla rätt
till denna jord, de äro vårt folks säkra fastebrev till riket. Skulle vi
då inte vörda dessa minnesmärken? Skulle vi inte i bronsåldershögen
eller gravfältet där hemma se en nationell tillgång, en sak som ger vår
by eiler bygd ålderns stämning och högtid?
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
