- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXXII (1944) /
24

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

|

När mjölet kastas ut under malningen bildas mjölringen a
liggaren och mjölkaret. Mjölringen är det kvantum mjöl som blir
kvarliggande och ej utmatas vid stenens rörelse. |

Mjölet kunde antingen rinra rätt i säcken, eller också kunde det
samlas i en låda, mjölkistan, på kvarnens nedre botten, se bild sid. 23.,

På en vanlig sammäldskvarn kunde framställas dels grovt förmald
spannmål, gröpe, avsedd till djurens utfodring, dels sammanmalet
råg och kornmjöl, dels mjöl till gröt, vilket skulle malas så att det
kändes kornigt, dels en mjölkvalité som kallades kokmjöl, vartill an-
vändes korn av bästa sort och förmaldes när vinden var god och
hastigheten på stenarna jämn, så att mjölet blev riktigt finmalet, det
siktades dessutom för hand och användes till pannkakor och kropp-
kakor bland annat. ;

Till de lösa inventarierna i en kvarn höra en grov hamptross, kal-
lad ”hälla”, använd att lyfta stenarna samt att binda kvarnen med,
när den skulle stå stilla, vidare skyffel och mjölraka. I kvarnen fun-
nos också kvarnpälsen och halmskorna, betydelsefulla lösören när
det gällde att skydda kroppen mot kyla och blåst. På bjälken över
sittplatsen i en kvarn låg oftast också kvarnboken, en psalmbok eller
annan andaktsbok för själens vård under de mörka och kusliga tim-
marna i kvarnen. Litet slöjdredskap hade man också gärna uppe i
kvarnen, enär man ofta fördrev tiden när kvarnen gick jämt och
lugnt, med att snida och slöjda räfsor, klädknäppen, utskära kavel-
don, linbredningsredskap och andra husgeråd.

God och lämplig vind för malning kallades ”malbörd”. Var det inte
malbörd kunde man ta till folktrons gamla metoder — man brände
t. ex. stubbiga kvastar för att få bra vind.

När det blåste lagom kuling, var det god malbörd. Då gick far till
kvarnen, lossade bockarna under stöttorna, tog bort skrickan, satte
ryggen mot kvarnhästen, och vred kvarnen så att den kom rätt emot
vinden; sedan sattes bockarna och skrickan på sina platser igen.
Kvarnen seglades på, d. v. s. seglen anbragtes på sin plats i vingarna.
Skruven fylldes med spannmål, spjället i skruven öppnades så att sä-
den rann fram i skon. Nu är det färdigt att låta kvarnen göra sitt
arbete. Passbommen hänges upp i taket så att hjulet blir fritt, ste-
narna som varit hoplagda när kvarnen stått lättas något, nu börjar
vingarna svänga muntert. Det blev en ganska intensiv symfoni, när

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:16:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/32/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free