Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vindens sus i vingarna och väggarnas springor, blandades med gner-
ket från lager och stöttor samt med stenarnas sus när sädeskornen
krossades. När det gick på det viset var det roligt att mala, då put-
serade blodet i takt med kvarnens rytm. Då hade man jämt göra, att
plocka undan mjölsäckar och fylla i spannmål i skruven, i omväxling
med att smörja gångåslagren med talg och grafit, samt lagret vid
nålen med hästister; passade man sig ej kunde det hända att man
körde eld.
Man kunde också få för mycket av vind, då plockade man först ur
dragseglen, var det ändå för stark fart fick man även taga stormseg-
len. Det kunde ändock hända att man förlorade kontrollen över
”gamlan”, så att hon gick på både lätt och pass, då ”skalka hon”
(skenade) och man hade inget annat att göra än att försöka rädda
sig ned på marken och få loss bockarna samt vrida henne ur: vind.
När kvarnen gick som bäst stod hon bara och lättade på jordträna
samt nickade fram och tillbaka.:
Men under sensommaren då det var ont om blåst likaväl som mjöl,
var det inte alltid så muntert att stå i kvarnen, vinden var så svag
att vingarna knappast gick runt, på samma gång gav kvarnen ifrån
sig de mest jämmerliga ljud som tänkas kan (0000iiiio000). Men mjö-
let i tinan var slut och man måste tillvarataga de vindpustar som
kunde komma. Då blev tiden lång under mörka nattimmar och ögon-
locken föllo lätt igen, när man satt väl stödd mellan ett par stolpar
i en hörna. Då hände det att £varngubben kunde komma och stöka
omkring en. Han kunde sjunga de mest ljuvliga visor, han kunde
vagga till ro, han kunde smörja kvarnen så väl, att man trodde ’siz
kommit till det förlovade landet; men han kunde även komma som
en virvelvind och ge en sittopp så att man hoppade rätt upp i luften;
då var det fara å färde, det kom kanske kuling från sydväst, så att
vingarna bara visade en blå ring i luften.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
