Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wahlström brukade prästgården själv, så länge han var i Sandby.
Han hade en smålandsdräng — en gammal smålänning, som kallades
Jocke —, som stod och mol åt honom in i det sista.
Teodor Olsson i Hagby har nu för ganska länge sedan sålt gården
till sin son, men han behöll likväl kvarnen, som han sedan har haft
till att mala litet åt sig själv på. Knappast brödsäd och slutligen blott
litet till hönsen.
Med så litet malning följde en olägenhet, att råttorna åt upp
mjölranden omkring stenarna i karet mellan var gång, han mol,
och det var därför inte stor idé att använda kvarnen sålunda, för
det gick åt en kappe till mjölrand var gång. Kvarnen hade stått i
Övra, Ålebäck, innan den blev flyttad till Hagby år 1875, ett årtal,
som står inskuret i hjärtbjälken. Den kostade 100 kronor, när den
köptes i Ålebäck och flyttades.
I "bondhushållen bakade man, som bekant, allt sitt bröd själva.
Man kan beräkna, att det gick ungefär 17 halvpundbröd i en vanlig
bakugn vid ett ugnsbak. I ett lagom hushåll på omkring 10 personer,
barn inräknade, åtgick en sådan brödkaka om dagen. Den ojäm-
förligt största delen av all malning för folk och djur utfördes därför
av bönderna. Det var få, som ej hade kvarn eller del i kvarn, ty
några ägde kvarnar två eller tre gemensamt.
Malningen var ett vinterarbete, ty det blåser bäst och mest under
vintern. De dagar då mannen stod i kvarnen, skötte hustrun i all-
mänhet ladugården, och skickade barnen med mat och kaffe till
mannen, liksom då han var ute och arbetade med andra jordbruks-
göromål. Men de som hade kvarnen på tomten eller annars nära
intill gården, gick dock hem, då de skulle äta middag. Man kunde
ju till och med gå ifrån kvarnen och vara borta en stund, om det
inte blåste för ostadigt.
Den säd, som skulle användas till bröd, torkades i ugnarna. Sedan
man hade bakat och ugnen var varm, lades sålunda rågen in på
ugnsärilen, där den sedan vanligtvis fick ligga, tills den togs ut för
att malas. Den torkade visserligen på en tid av fyra dagar eller upp
till en vecka, men om den togs ut ur ugnen, och det sedan dröjde,
innan den mols, så slog den sig åter. Ugnar av den vanliga storleken
rymde en halvtunna säd, inlagd för torkning.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
