Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bönderna brukade mala på förlag och hade mjölkar på vinden,
vilka rymde tre, fyra tunnor mjöl.
Man packade mjölet väl i karet, för att det inte skulle unkna. En
del tog då på sig ett par rena strumpor och klev in i karet, när de
trampade ihop mjölet. Mjölet blev då nästan så hårt som sten. Det
blev litet knöligt visserligen, när man stötte loss det, men knölarna
föll för det mesta sönder i såll och sikt.
Utom för att mjölet inte skulle unkna, packade man det så även
för det att man ville ha ner så mycket som möjligt i karet med tanke
på sommarens behov. Man mol nämligen under vintern sin brödsäd
för den kommande sommaren. När karet var fullt, mol man van-
ligtvis inte mer, även om det blåste, och det var därjämte ofta fallet
att man hade då inte mera säd kvar att mala.
Man hade även ett kar för kreatursmälden. Till kreaturen mol
man emellertid sällan mer än vad som gick åt efter hand. Man be-
hövde inte något sommarförråd för dem. De gick ute under sommaren.
Om man låg en morgon, och det hade blåst upp, så bar det av
upp så fort man kunde och iväg till kvarnen, även om det var mycket
tidigt.
När det inte hade varit blåst på länge, och man slutligen inte
hade något varken till sig eller djuren, väntade man på blåst, liksom
vi väntar på regn nu, och hade det inte blåst på länge, och det sedan
blåste upp på kvällen, då man skulle gå och lägga sig, så gick man
upp i kvarnen och satte stad den, fastän att det var på natten. Värst
var det om höstarna, då man hade ödt upp sina förråd.
I Torp var en gubbe, som tyckte om att skämta och lura folk,
när han kom åt. Det var på sommaren, och det hade inte varit blåst
på länge, och folket gick och tittade, om det inte skulle blåsa upp
snart. Det tycktes det inte vilja, men det drog likväl en liten smula.
Då gick den där gubben upp i sin kvarn och slog ifrån trillan, så att
bara vingarna fick spela runt. Det var ju lätt, när stenarna var från-
slagna, så kvarnen gick med god fart. ;
Då de andra bönderna såg, hur han mol, och själva behövde mala,
gick de hem från ägorna och tog sädpåsen i stället och gick upp i
kvarnen, var och en i sin, men de fick inte sina kvarnar till att gå
— om de inte ville slå ifrån trillan förstås! Det fick de inte förr än
länge efteråt veta, att Sven-Ant hade gjort.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
