- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXXII (1944) /
98

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjövik, som bugtade vid vår venstra sida. Stället var deremot ödsligt. På en
stenig kulle, beväxt med Enar, utan åsyn af sjön, stå väl tvenne byggningar;
men den bästa innesluter fattigdom och brist, den andra är en fallande koja.
Nu var ingen hemma, utom en krasslig gubbe, som långsamt makade sig ut
ur sitt trånga, men städade rum, för att, om möjligt vore, uppsöka färjkarlen.
Lyckan eller ödet, men ej hans bemödande, bragte färjkarlen hem efter en
lång timma; men då saknades både en af årorna och andra roddaren. Förgäf-
ves harmades öfver denna yngling, som nu var på Öland, för att dricka af Nor-
dens rusgifvande nektar. Man hissade signalflagg. Den kunde ej synas för det
tilltagande mörkret, och otålighetens vanliga tillflykt vid en ledsam väntan
— knotet — tjente till intet. Ändtligen kom likväl denne yngling, och mitt
åkdon bragtes om bord öfver den mängd kullerstenar, som man sammankastat
till en brygga, der vagnarnas styrka undergår våldsam pröfning.

Mödosamt kafvades sedan ut ur hamnen med den enda åra, hvarmed denna
så kallade stora färja var försedd. Vinden var knapp eller nästan motig, och
vädret lugnt. Loveringen gick derföre långsamt, och vår enda åra plaskade
oupphörligt med föga framgång. Emellertid hunno vi på tre timmar den halfva
mil, som är emellan Refsudden och Stora Rör på Öland, så att vi kl. 12 om
natten åter satte foten på land. Traktörs- eller färjstället är här något bättre
i ordning; men besynnerligt föreföll oss att man efter frivilligt framvisande
af en taxa, som utsatte 12 skill. för en färja med två roddare och en styrman,
fordrade En R:dr 32 skill., och slutligen efter eget anbud emottog En R:dr
för färjan med två roddare och en åra utan styrman. Skälet till pretentionen
var, att detta var stora färjan; men då denna är i taxan uppförd med åtta
roddare och en styrman, samt här nu, sedan den mindre färjan redan för 2 år
sedan förstördes, icke finnes någon annan, oaktat taxan omtalar 5 ä 6 st. af
olika storlek; så tycktes fel vara både i anstalten och i priset. Stora färjan
är onödigtvis dyr för dem som har litet åkdon, och går långsammare. Man
förlorar således på två sätt: både penningar och tid. De båtar, som för öfrigt
finnas, äro-små och ej alltid tillhands, och ledsamheten ökas än mera för den
resande genom den åtgärd här vidtagits, och hvarå man skaffat sig hög stads-
fästelse, att roddare skola sökas i byarna med frivilliga beting. Huru detta
på så allmänt färjställe leder till olägenhet och prejeri, behöfver ej sägas,
men af de Styrande besinnas och hjelpas.

Färjplatserna hade privilegium på trafiken, vilket gav anledning
till många klagomål både från den småländska och öländska all-
mogens sida, man hade svårt att finna sig i att man icke kunde
få komma överens med vem som helst om överfart. Vid 1740 års
riksdag besvärade sig t. ex. den småländska allmogen och begärde
tillstånd, att få färdas över sundet ”med dem vid stranden boende
utan att vara förpliktade anlita de utsedda färjkarlarna”. Men nöd-
vändigheten krävde kontroll från det allmännas sida över båtarna

98

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:16:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/32/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free