Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar läns forntid af Fabian Bæhrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
i mänga stenyxor, omöjligen kunnat åstadkommas med de enkla
redskap, som stått stenålderns folk till buds. Härtill, menar man, måste
nödvändigt hafva behöfts metallborr. Gjorda försök hafva dock
ådagalagt, att dylika hål kunna åstadkommas utan användning af
metallverktyg. Till borrningar torde endast hafva behöfts en
träkäpp samt sand och vatten. Käppen trycktes hårdt mot stenen och
sattes på samma gång i roterande rörelse; därvid prässades
sandkornen fast i käppens nedre ända och nötte så småningom hål i stenen.
För att lättare få käppen i roterande rörelse användes sannolikt
cirkelrunda stenskifvor såsom svänghjul: ett par sådana äro funna vid
Södra Kvinneby i Stenåsa s:n och tillhöra nu Göteborgs museum.
Detta arbete måste emellertid hafva varit oerhördt tidsödande —■
genom ett par timmars arbete fördjupas hålet knappt märkbart.
Mycken ihärdighet och stort tålamod erfordrades därför för detsamma,
men dessa egenskaper pläga ej saknas hos vilda folk.
Många yxor äro emellertid borrade på annat sätt. Därvid torde
hafva användts ett rör af ben eller annat dylikt material, hvilket
liksom käppen i förra fallet sattes i svängning ocli med tillhjälp af
saDd och vatten åstadkom en ringformig insänkning omkring en
uppstående tapp. När fördjupningen trängt genom yxan, föll tappen
bort. Denna metod måste betraktas såsom en för sin tid betydelsefull
uppfinning. Nu behöfde man ej såsom förut nöta bort hela
stenmassan i det blifvande skafthålet, utan blott en del däraf,
hvarigenom mycken tid sparades, och detta måste äfven under stenåldern
hafva varit af vikt. Den hårda kampen för tillvaron gaf nog äfven
den tidens folk tillräckligt att göra.
Att borrning af skafthål ägt ruta inom länet, bevisas af den
mängd yxor med påbörjade, men ofullbordade skafthål, som här
påträffats; på somliga sitta tappar kvar i hålen, andra hafva blott
fördjupningar. Fig. 5 visar en dylik yxa med kvarsittande tapp; den
är funnen i Borgholmstrakten. I skafthålet afslagna stenyxor, i hvilka
man borrat ett nytt hål nedanför det gamla (fig. 50, f. vid Aledal
- i Algutsrums s:n), äro ej ovanliga och bevisa äfven de, att borrning
af skafthål ägt rum härstädes. Äfven har man tillvaratagit flera af
de små tappar, som bildats vid borrningen. Fig. 57 visar en dylik
tapp, vid hvars utborrande man börjat från båda sidor, men mötts
snedt; den är funnen inom Kalmar län utan närmare uppgift.
Ingen s. k. "verhstadsplats" för bearbetning af flinta,
stenålderns bästa material till vapen och redskap, är däremot ännu känd
från Kalmar län. Sannolikt har man dock äfven här förstått kons-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
