Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar läns forntid af Fabian Bæhrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ten att bearbeta denna stenart; åtminstone äro här anträffade många
endast groft tillhuggna yxor och mejslar af flinta för att ej nämna
dol kar, hvilkas blad gått sönder och sedan omknaekats, så att nu
endast en smal, kort spets återstår af det förut mer eller mindre
breda bladet.
Att Kalmar läns befolkning, såväl på fastlandet som på Öland,
redan under stenåldern ägt ett visst välstånd, framgår otvetydigt af
fynden. De många vapnen och redskapen af flinta äro ju,
åtminstone till råämnet, importerade från en så pass aflägsen trakt som
södra Skåne och måste därför hafva varit ganska dyrbara Och
bland yxorna af andra stenarter finnas ganska många, som på grund
af det fina arbetet måste betraktas såsom rena lyxpjäser; också sakna
de i regeln hvarje spår af att hafva varit använda, ünder sådana
förhållanden är det egendomligt, att inga Ijämstenssmycken från
denna tid anträffats här, ehuru man stod i så liflig förbindelse med
Skåne, där smycken af denna art synas hafva varit ganska allmänna.
Pärlor af bärnsten äro visserligen en och annan gång hittade inom
länet, men de äro af andra former än stenålderns och tillhöra
därför otvifvelaktigt helt andra tider, ehuru fyndomständigheterna ej
gifva närmare upplysning härom. Genomborrade rofdjur ständer.
ärofulla minnen från kanske ofta lifsfarliga jakter, äro däremot
någon gång anträffade på Öland. De hafva naturligtvis, såsom bruket
är hos vilda folk, burits såsom segertroféer om halsen eller på
bröstet.
De döda begrqfvos alltid obrända antingen i grafvar, gräfda i
jorden, såsom i våra dagar är brukligt, eller i stora grafkamrar af
sten, dösar, gånggrifter och hällkistor, dessa senare antingen med
öfverkanten fri eller helt och hållet täckta af en hög eller ett
sten-röse. Såsom nämndt (sid. 3) finnas i Resmo s:n på Öland några
stora stengrafvar, fyra till antalet; de påminna om gånggrifter, men
äro tämligen oregelbundna. En femte liknande är känd från
strandmarken i Torslunda s:n. Af hällkistor från denna tid känner man
äfven ett par stycken,, dels från Öland, dels från fastlandet.
Exempelvis må nämnas en dylik i Långemåla s:n, ej långt frän kyrkan.
Af fynd gjorda i dylika grafvar gramgår otvetydigt, att våra
förfäder redan under stenåldern trodde på ett lif efter detta; de föreställde
sig, att den aflidne efter döden förde ett lif, som mer eller mindre
öfverensstämde med hans förra jordiska tillvaro. Därför brukade de
gifva honom med sig födoämnen samt vapen och prydnader af samma
slag, som han brukat här i lifvet. Äfven inom Kalmar län äro så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
