Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar läns forntid af Fabian Bæhrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
den del af hednatiden, under hvilken järnet var allmännare kändt
och användt i vårt land. Till en början synes järnet hafva varit
mycket sällsynt och därför dyrbart; det användes fördenskull endast
till prydnader. Men snart blef det allmänt och billigt, och så
förfärdigades vapen och redskap städse af järn, under det att
prydnaderna gjordes af brons, hvartill denna metall bättre lämpade sig.
Järnålderns brons skiljer sig dock till sin sammansättning
väsentligen från bronsålderns; den innehåller nämligen ej blott koppar och
tenn utan äfven blv och zink.
Det första järnet infördes utifrån, men sedan torde det ej hafva
dröjt länge, innan män lärde sig att genom smältning skaffa sig
järn ur sjö- och myrmalm och så själf förfärdiga de föremål, man
behöfde. Från skogstrakterna inom länet omtalas många platser,
där man förr, såsom af fynd synes, sysslat med smältning af
myrmalm, men huru långt tillbaka i tiden man får förlägga dessa, är
omöjligt att afgöra; de kunna tillhöra vida yngre tidsskeden än
järnåldern. Sådana platser med stora "sinnerskutehögarK
(slagghögar) nämnas särskildt inom Madesjö, Åby, Kråksmåla och
Fager-hults socknar.
Som man denna tid ännu icke förstod sig på att gjuta järnet,
blef smideskonsten af den största betydelse, och snart nådde
nordboarna däri en hög grad af skicklighet. Ypperliga vapensmeder
omtalas också allt som oftast i de nordiska sagorna. En dylik vid
namn Yeland (de gamla germanska sagornas Völund), berättar
sägnen, bodde i Fagerhults s:n och var vida berömd för sin
skicklighet. Ännu för ett par tiotal år sedan visade man hans graf, en
stor hög, i hvilken man år 1841) hittat öfver 400 smala järnskenor
af obekant bruk; två af dem inlämnades till Kalmar gymnasium
och finnas ännu bland dettas samlingar.
Bland tidens många nyheter utom järn må här endast nämnas,
att silfver nu för första gången blef bekant i vårt land.
Inom järnåldern särskiljer man tvenne hufvudafdelningar, den
äldre ocn den yngre, hvilka hvardera i sin ordning delas i tvenne
underafdelningar. Yi få således inom detta tidsskede fyra större
afdelningar: 1:0 Den förromerska järnåldern från midten af första
årtusendet före Kristi födelse till början af vår tideräkning. 2:0 Den
romerska järnåldern till omkring år 400 efter Kr. s3:o
Folkvandringstiden till omkring år 800. 4:o Vikingatiden till omkr. år 1050.
Under den förromerska järnåldern fortgick visserligen den
gamla samfärdseln mellan värt land och mellersta Europa, som då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
