Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar läns forntid af Fabian Bæhrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Sandby s:n (rundt spänne med två kedjor), Södra Möckleby kyrkby
(arabiska mynt) samt Seby i Segerstads s:n (lialsring och arabiska
mynt).
De arabiska mynten (fig. 40), af hvilka öfver 20,000 tillvaratagits
i vårt land, kallas äfven kufiska efter staden Kufa i Mesopotamien.
De flesta äro dock präglade i andra städer, synnerligen många i
Samarkand. De äro vanligen af en 1-kronas storlek, men tämligen
tunna. Flertalet tillhör åren 880—955; de yngsta äro präglade
omkring år 1,000. — De tyska och engelska, de senare vanligen
kallade angelsaksiska, äro äfven de mycket talrika; omkring 20,000
af hvartdera slaget äro kända från Sverige. De äro något mindre
.än de kufiska. Till tiden äro de yngre, i det de hufvudsakligen äro
präglade under andra hälften af tionde och första hälften af elfte
århundradet. Allmännast bland de tyska äro de, som bära Otto
TILs och hans farmoder Adelheids namn (fig. 41), samt de, som äro
slagna i Köln, under det att de flesta engelska (fig. 39) äro
präglade för Etelred II, hvilken gång på gång måste betala danskarna
dryg skatt, s. k. danagäld, enligt uppgift ända till 167,000 mark
silfver. De danska mynten äro jämförelsevis fåtaliga. — De
silf-versmycken, som hittas jämte mynten, äro af former och ornering,
som förut ej varit kända i Norden och därtill arbetade på ett sätt,
som hänvisar på österländsk härstamning; de äro ofta förfärdigade
af gröfre eller finare trådar, som på konstfärdigt sätt äro snodda
■eller flätade samman.
Egendomligt nog finner man mindre ofta guld, som dock var
så allmänt under en del af folkvandringstiden. Särskildt Kalmar
län är fattigt på denna metall. Några fyndorter uppgifvas dock,
såsom Östra Påboda i Söderåkra s:n (se silfverfynden!), Sandby
kyrkby (ett hängsmycke), Norra Möckleby (del af hals- eller armring),
Köping (armring) m. fi. ställen. Möjligen tillhöra åtskilliga på
Öland funna enkla guldtenar denna tid.
Beträffande förhållandet mellan guld och silfver har man inga
uppgifter från vår förhistoriska tid, men af vår äldsta landskapslag
få vi veta, att 1 gram guld i början af medeltiden var i värde lika
med 8 gram silfver, således väsentligt olika med förhållandet i våra
dagar. Lägga vi härtill, att guldet åtminstone fram på 1300-talet
hade minst 10 gånger så stort värde som nu (sid. 33), kunna vi
lätt förstå, att vikingatidens silfverskatter vittna om stor rikedom
hos befolkningen i de trakter, där fynden göras.
Förr påstod man allmänt, att dessa rika silfverfynd voro min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
