Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar läns forntid af Fabian Bæhrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
kort tånge, äro ej sällsynta. Yxorna hafva oftast lång egg. Att
de voro vanliga vapen denna tid, framgår af grekernas benämning på
det nordiska väringagardet i Konstantinopel: "de yxbärande
barbarerna från Thule". Sköldarna voro af trä och runda och liksom
förut försedda med en metallbuckla på midten. — Många hithörande
fynd äro tillvaratagna inom länet.
Hufvudmassan af befolkningen bodde sannolikt redan då i byar,
i de flesta fall med samma namn som nu. Härom vittna bland
annat de många bynamn, som äro bildade af hedniska gudanamn,
såsom Torsås, Torslunda, Torsbo, Torsfall, Torshult, Torstorp,
Odensvi, Odensås, Odensvalehult, Frö, Frönäs, Fröreda, Fröåsa, Frövi,
Frösvi, Fröstorp, Fröslunda, Frödinge, Fröstingstorp, Fröbygårda,
Fröjerum, Baldersrum, Ullevi m. fl.
Understundom pläga runstenarna upptaga namn på byar, men
;å länets stenar af detta slag torde endast en hafva ett ortnamn och
■det är nu oläsligt. Denna sten finnes vid Lerkaka i Piunstens socken,
och dess inskrift, som är mera upplysande än vanligt, lyder (enligt
Bråte): "Olof och Gammal och Saxe reste denna sten efter Unn,
sin fader, Geirvi lät efter sin make här göra denna minnesvård.
För ßike-Unn hämnades Olof vid miomu[?). Unn ägde här halfva
byn". Inskriften upplyser oss således om att Unn varit en rik man,
som blifvit dödad; men äldste sonen ha.de hämnats faderns död
enligt gällande fornnordisk sed, den s. k. blodshämnden.
Om bostäder och husgeråd lämna fynden från Kalmar län
inga upplysningar. Möjligen höra några af de öländska
"tomtning-arna" hit, men dessa äro ännu icke, såvidt författaren känner,
undersökta. Sannolikt voro husen här, såsom de beskrifvas från andra
trakter af Norden, enkla "ryggåsstugor" med elden midt på golfvet
och oftast utan andra fönster än en öppning midt på taket för
rökens utsläppande (jfr. sid. 27). Stundom funnos dock luckor, genom
hvilka en sparsam dager kunde insläppas. Möblerna torde hafva
inskränkt sig till långbord och bänkar, som i regeln äfven innehöllo
liggplatser, samt en eller annan kista för familjens dyrbarheter.
Midt på ena långsidan hade den myndige husfadern sin plats i det
s. k. högsätet; där satt han, härskare öfver alla i sitt hus. På
väggen bängde männens blanka vapen, sköld, yxa och svärd, för att
genast vara till hands, om de skulle behöfvas. Ty tiden var bister.
Ej utan skäl heter det därför i Håvamål, en välbekant fornnordisk
sång:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
