Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar läns forntid af Fabian Bæhrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
förut varit faderns. Detta framgår ock af runstenarnas korta
uppgifter, de enda upplysningar vi i detta fall kunna erhålla om
förhållandena inom Kalmar län. Ofta nämnas här kvinnor bland dem,
som rest runstenar; än är det en änka, som rest stenen efter sin
aflidne man, än en dotter efter sin fader, än en syster efter sin
broder. Ej sällan få vi veta, att stenar rests äfven till minne af
kvin-uor. Så t. ex. förmäler en öländsk runsten, som förr legat i Kesmo
kyrka, men nu förvaras i Kalmar museum, att två bröder rest
densamma efter sin moder Kandvi. En annan, som står på Sandby
kyrkogård, omtalar, att två bröder rest stenen efter sin syster Afrid.
A en tredje, nu försvunnen runsten, som på 1600-talet funnits på
Köpings kyrkogärd, lästes, att likaledes två bröder rest stenen efter
sin syster Asrun.
Om klädedräkten gifva fynden från Kalmar län ingen
upplysning. Man klädde sig formodligen här som annorstädes i Norden
än i skinn och pälsverk, än i ylle eller linne, allt efter tider och
omständigheter. Siden och andra dyrbarare tyger omtalas stundom
i sagorna, och det är ingen omöjlighet, att sådana förekommit äfven
i våra trakter, men därom veta vi nu ingenting. Gifvetvis både
spunno och väfde vikingatidens kvinnor äfven här, ocli sländtrissor
och väftyngder — den tidens väfstolar voro upprättstående, hvarför
iyngder behöfdes att hålla ränningen spänd — äro ofta hittade inom
länet, aldrig dock under sådana förhållanden, att de låta säkert
bestämma sig till tiden. I grafvarna vid Harby lär det hafva funnits
:stora tygstycken, men, som graffältet tyvärr plundrades af
skattsökare, tillvaratogs ingenting däraf.
Upplysningar om de väfnadsslag, som användes här under
senare delen af järnåldern, torde dock kunna vinnas genom
undersökning af de aftryck af väfnader, som finnas på baksidan af en del
gjutna bronsspännen från denna tid. Enligt sådana undersökningar,
gjorda af intendenten Karlin i museerna i Lund, Malmö och
Köpenhamn, användes i dessa trakter dels tvåskaftad, dels fyrskäftad
väfnad, den senare än med enkelt snedlöpande mönster, än med
sicksackmönster, än med gåsögonmönster. Den tvåskäftade väfnaden
är äldst och var i bruk redan under bronsåldern — från stenåldern
här i Norden känner man inga väfnader —. Först under den
romerska järnåldern uppträder fyrskäftad väfnad, bland annat både i
Skåne och på Gottland, och därför förmodligen äfven inom Kalmar län.
Trots att striden var den frie mannens hufvudsakliga
sysselsättning, försummades därför icke fredligt arbete. Utom handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
