Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar läns forntid af Fabian Bæhrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
lade domareriiigar, äro i allmänhet icke grafvar; snarare hafva de
haft någon religiös betydelse, varit offerplatser eller dylikt. Detta
hindrar dock icke, att benämningen domareringar också kan vara
berättigad, då ju rättsliga förhandlingar under forntiden stodo i det
närmaste samband med gudstjänsten. Domareringar äro ganska
vanliga så på Öland som inom länets fastlandsdel, hvarför man torde
få antaga, att hvarje by fordom hade sin egen offer- och tingsplats.
Exempelvis må nämnas en större dylik stensättning något väster om
Eesmo kyrka. Stundom förekomma flera dylika på samma ställe,
såsom vid Gösbäck i Förlösa socken samt mellan Heda och
Häckenstad i Gamleby socken; möjligen har här varit offer- och
tingsplatser för större områden.
Till sist må omnämnas ett slags stensättningar, som stundom
förekomma på öländska graffält och äfven de säkerligen haft någon
religiös betydelse. De bestå af några ofta stora hällar, som äro
resta i en rad omedelbart intill hvarandra. En dylik mera bekant
rättning förekommer bland annat å nyssnämnda Karums alfvar och
kallas af folket Odins flisor.
Om de religiösa förhållandena inom länet denna tid få vi någon
antydan genom de många bynamn, som äro bildade af hedniska
gudanamn (jfr. sid. 48). De bevisa, att särskildt Tor, Odén och
Frö här voro föremål för en allmännare dyrkan. Hvad Tors namn
beträffar, ingår det äfven i en mängd under vikingatiden brukliga
personnamn, såsom Torbjörn, Torfast, Torer, Torkel, Torsten och
Torgud, alla hämtade från de öländska runstenarnas inskrifter. Af
de nämnda gudomligheterna anses Tor och Frö af gammalt hafva
varit dyrkade i vårt land, under det att Odenskulten inkommit först
.senare, något århundrade e. Kr. (sid. 31).
Andra upplysningar om vikingatidens gudadyrkan få vi af en
del vidskepliga bruk, som allt sedan hedendomens dagar bibehållit
sig ända till vår tid, däribland seden att offra i heliga källor.
Under hednatiden synas dessa källor hafva varit vigda åt Tor, men
med kristendomens införande vigdes de åt något katolskt helgon.
Af Tor blef då ofta S:t Olof. Flera sådana källor, i hvilka man
offrat ända in i senaste tider, äro kända från länet. Exempelvis må
nämnas: Helga kors källa vid Källebäcksmåla i Mortorps socken
och S:t Lars källa i Kesmo socken. 1 närheten af den förra finnes
såsom ofta vid dylika källor en hednisk offerplats, bildad af resta
.stenar.
En tredje offerkälla omtalas såsom belägen strax norr om Tors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
