Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre uppsatser af F. B[ærendtz] - V. Medeltida tyska lyckoriddare i Kalmartrakten - Herrarna van Vitsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De med Magnus missnöjda stormännen hade 1363 inkallat
hertig Albrekt af Mecklenburg och utkorat honom till sin konung, och
Magnus och hans son Håkan måste slutligen afstå från kronan. Med
Albrekt följde en väldig skara tyska herrar, beredda att i Sverige
dela segerns frukter med honom. Och det fingo de också. De
kommo in i rådet och blefvo befälhafvare på en stor del af rikets
slott. Hur tysken då omhuldades i Sverige, få vi veta af en
samtida visa, som ger uttryck åt den svenska allmogens förbittring
öfver utlänningarnas framfart. Det heter häri bland annat:
Han kom aldrig så arm af Tyskland,
hade han ett svärd uti sin hand,
kunde han dansa, springa och hoppa,
han skulle hafva skälla och gyllne klocka[1]
och därtill hundrade lödig mark;
den släkt var vorden omsider så stark,
den fyllde i Sverige både skog och mark.
Om tyskarnas framfart i landet säger samma visa:
Hvar de kommo i bondens hus,
de lämnade hvarken mat eller ljus,
de förderfvade både hö och korn,
röfvade bort solf, kläder och djurshorn[2],
(som) de läto till Stockholm med slädar köra,
sedan till Tyskland med skeppen föra.
Gud och Sankt Erik dem gifve en näpst,
att de tarfva icke läkare utan präst.
Och i den andan fortsätter visan flera strofer igenom. En
annan författare, en krönikeskrifvare, tillägger:
Svenska jungfrur och änkor både
gaf lian tyskar utan fränders råde;
hvilken svensk där fick mot tala,
han led därför nöd och kvala.
Visans skildring af tyskarnas uppträdande synes fullt
trogen, att döma efter tidens öfriga handlingar. Vi få dock
härvid komma ihåg, att tyskarna ej voro ensamma om illdåden; de
svenska stormännen gåfvo dem föga efter. Som exempel må här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
