Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre uppsatser af F. B[ærendtz] - V. Medeltida tyska lyckoriddare i Kalmartrakten - Herrarna van Vitsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
G8
våra häfder V i eke van Vitzen d. ä., möjligen son eller bror
till den nyssnämnde Herman. Ar 1373 var han fogde på
Kalmarslott, som nu jämte stad och "fogati" (södra delen af länets
fastlandsdel) sedan 1366 innehades af konung Albrekts far, hertig
Albrekt af Mecklenburg, såsom pant för 4,000 lödiga mark,
motsvarande i våra dagar 120,000 kronor eller, om man tar hänsyn till
att silfrets värde under 1300-talet var minst 10 gånger högre än
nu, 1,200,000 kronor. Hertig Albrekt hade i sin ordning lämnat
området i pant till Vicke van Vitzon med skyldighet att därför
aflägga räkenskap till hertigen. Storleken af van Vitzens fordran hos
hertigen nämnes dock ej. Äfven andra pantlän innehades åtminstone
tidvis af van Vitzen, såsom Borgholms slott, Sundholms slott[1] m.
fl., hvarjämte en mängd enskilda gårdar på ett eller annat sätt
kommit i lians händer. Af allt framgår, att van Vitzen var en
omtänksam herre, som väl förstod att liksom så många andra tyskar
den tiden skaffa sig inkomster i Sverige. Han nämnes äfven såsom
medlem af rådet.
Efter några år (1375) inlöstes hertig Albrekts panträtt till
Kalmar af den mäktige Bo Jonsson (grip), men Vicke van Vitzen
stannade kvar såsom fogde därstädes och behöll slottet i förpantning till
sin död (1389), då panträtten på grund af arf öfvergick till hans
tre efterlämnade söner, Nikolaus (Klaus), Vicke och Herman. En
fjärde son, den ofvannämnde Arnold, var då död. — Borgholm, som
var pantsatt till van Vitzen för 700 lödiga mark, synes hafva
inlösts för kronans räkning af konung Albrekt själf.
Då de svenska stormännen efter Bo Jonssons död öfvergåfvo
konung Albrekt och sökte sitt stöd hos drottning Margareta, ställde
sig Vicke van Vitzen, såsom hufvudman för det tyska partiet, helt
naturligt på konungens sida. Den afgörande striden stod i trakten
af Falköping är 1389, och liär blef konung Albrekt efter ett
förkrossande nederlag själf fången. Vicke van Vitzen stupade i striden
under det andra tyskar snart nog sökte sin räddning i feg flykt.
I en dansk folkvisa om dessa händelser framträder herr Vicke
som en gammal pröfvad krigare, som vid Albrekts sida öfverskådar
ställningen omedelbart före slaget. Erfaren, som ban är, råder han
ehuru fåfängt den hetsige konungen att vänta med anfallet, tills
hären hunnit bättre samlas:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
