- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / VII. Kalmar läns stenålder (1913) /
27

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

på fastlandet, i på Öland; den senare i 7 exemplar på
fastlandet, i på Öland M. Lihultyxorna äro nästan alla
oval-•eggade, men f. ö. blott 3 à 4 yxor tillverkade med den
primitiva och råa tillhuggningsteknik, som brukar utmärka de
äldre yxorna af detta slag; de öfriga yxorna visa nämligen
spår af bultning. Härigenom bilda dessa öfvergångstyper till
•de ovaleggade trindyxorna. Samma utvecklingsgång kan,
såsom jag i mitt förut nämnda arbete sökt visa, äfven spåras
inom den västsvenska Lihultkulturen, och beträffande Norge
häfdar Brøgger delvis samma uppfattning2). De ovaleggade
trindyxorna i Kalmar län öfverensstämma med Lihultyxorna
till storlek och allmän form (naturligtvis med den förändring,
som bultningen förorsakar).

Hos flera af de äldsta trindyxorna förekommer en mer
•eller mindre plan sida; det är tydligen Lihultyxans plana sida,
som här fortlefver hos trindyxorna (fig. 12). Det senare
förhållandet liksom hela denna utveckling har sin fulla
motsvarighet i Lihultkulturens centrum i Västskandinavien. Ett
belysande exempel härpå är äfven förekomsten i Kalmar län af
3 trindyxor med ovala, men på samma gång utsvängda eggar.
Denna sällsynta utvecklingsform uppträder äfven på den stora
boplatsen vid Backa i Västergötland (Åberg pl. II fig. 19).

Det vill alltså synas som om Lihultyxans utveckling och
•öfvergång till trindyxa ägde rum öfver ett mycket stort
område — från Norge i väster tvärs öfver mellersta
Skandinavien ut mot kusterna af Östersjön. Förbindelserna mellan
Kalmar län och Västskandinavien har utan tvifvel ägt rum
•öfver Skåne; härför talar bl. a. de ovaleggade trindyxornas
utbredning i Kalmar län (jfr Stjerna sid. 32 not 1). Ehuru
bevisen ännu äro ofullständiga framgår dock redan nu med
sannolikhet, att trindyxan såsom typ har utvecklats direkt ur
Lihultyxan. Man skulle alltså kunna tala om en
Lihult-trindyxkultur. Denna kultur har haft en mycket vidsträckt
utbredning; utom i riktningen V. till Ö., hvilket förut är
omnämndt, är den utbredd från Skåne i söder till gränstrakterna

På grund af Limhamnsyxans typologiska osäkerhet hafva här medräknats
•endast de mera typiska exemplaren.

2) A. W. Brøgger, Øxer av Nøstvettypen. Kristiania 1905 — sid. 49.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:14:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/7/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free