Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Christenson, A. G. Rulländer, J. Wulff, R. Bergqvist och A. J.
Rösel] samt vaktfruarna S. Sundling och E. Pettersson, vilka
beordrats att under tiden d. 5 aug.—d. 25 nov. 1925 verkställa de var
fjortonde dag återkommande ordinarie fångtransporterna från
Stockholm till Laxå, för ifrågavarande transporter utbetalts såväl
dagtraktamenten som nattraktamenten. Då för transporterna
anlitats det från Stockholm kl, 6.32 f. m. avgående tåget, hade
natt-traktamente enligt gällanfle resereglemente icke skolat utgå för
berörda resor, varför revisionen yrkade att i sådant avseende
utgivna 111 kr. måtte återbetalas av landskamreraren J. G. Löwgren
med 63 kr. och t. f. landskamreraren J. Wallinder med 48 kr.
I avgiven förklaring bestredo Löwgren och Wallinder
revisionens yrkande under åberopande av ett yttrande från sakägarna,
däri dessa framhÖllo, bl. a., att färden från centralfängelset vid
varje tillfälle enligt order anträtts kl. 5.20 f. m. samt att
förrättningarna enligt deras mening måste anses hava tagit sin början i
och med avfärden från fängelset.
I avgivna påminnelser anförde revisionen huvudsakligen
följande:
I resereglementet d. 13 dec. 1907, 13 §, stadgades, att
resekost-nadsersättning ej finge av förrättningsmannen beräknas för färd
inom stads, köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda
område.. Vad traktamentsersättning beträffade, vore i 17 §
utsagt, att traktamente finge beräknas för varje från kl. 12 på
natten räknat dygn, som helt eller delvis använts till resa eller
förrättning eller bäggedera. Då ur synpunkten av resereglementets
bestämmelser angående reseersättning en stads planlagda område
vore en odelbar enhet, finge anses därav följa, att resan började
vid tågets avgång från stationen, i enlighet varmed den resande
icke vore berättigad till traktamentes åtnjutande för den tid, som
förflöte från det han lämnade hemmet till avresan från stationen.
Genom kungörelsen d. 14 febr. 1919 erhöll 20 § i resereglementet
sådan förändrad lydelse, att på grund av själva ordalagen med
tydlighet framginge, att den resande för resor, varom i paragrafen
vore fråga, icke kunde åtnjuta traktamente för färd inom staden,
där han vore bosatt. Allmänna resereglementet av d. 18 juni 1925
syntes icke medgiva den resande rätt till traktamentsersättning i
vidare mån än tidigare medgivits. Visserligen hade den resande
tillerkänts rätt till resekostnadsersättning vid resa med spårvagn i
stad (och jämväl i visst fall med annat fortskaffningsmedel).
Därmed torde säkerligen icke hava avsetts att ändra principen, att
resan ansåges börja, när tåg avginge eller när stadsgränsen
passerades. En annan tolkning skulle kunna leda till betänkliga
konsekvenser. Rent personliga förhållanden skulle ock kunna spela in,
i det att exempelvis en person behövde längre tid än en annan för
tillryggaläggande av samma väglängd till stationen. Förutberörda
20 § i resereglementet i dess förtydligade avfattning hade likväl
bibehållits i det nya resereglementet under 17 § (likväl med den
ändringen att resande frånkänts rätt till traktamente vid förrätt’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
