Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
ses såsom rundresa eller ej, borde omständigheterna, under vilka
resa ägde rum, böra vinna beaktande. Sålunda kunde icke
såsom rundresa i här förevarande avseende betecknas en tjänsteresa,
varunder förekommit längre eller kortare uppehåll för
verkställande av särskilda förrättningar, vilka sins emellan endast hade
det samband, att de förekomme efter varandra under resa med
samma plats för resans början och slut. Den nedsättning i de
allmänna avgifterna för begagnandet av taxeautomobil, som
bestämts för s. k. rundresa, kunde givetvis icke tillämpas i annat
fall än då rundresa i egentlig mening vore för handen. Den nu
angivna tolkningen överensstämde också med vad som åsyftats vid
utfärdandet av den utav K. B. fastställda taxan, som i detta fall
tillämpats, och hade för undanröjande av varje tvekan i
förevarande avseende i den fr. o. m. år 1930 för länet gällande taxan
uttryckligen utsagts, att nedsättning icke tillämpades, då resan
avbrytes för nattlogi. Bestämmelsen om rabatterad ersättning för
rundresa hade funnits intagen redan i d. 31 mars 1922 utfärdad
kungörelse angående automobiltaxan inom länet; ersättning för
ifrågavarande rundresor hade av tjänstemännen sedan nämnda tid
debiterats å enahanda sätt. Då anmärkningar mot sålunda
verkställd debitering av ersättning för rundresa ej framställts förrän
under år 1928 syntes jämväl Riksräk.Y. tidigare hava tolkat
begreppet »rundresa» å samma sätt som klagandena. Under
åberopande av vad sålunda anförts yrkades, att Riksräk.Y:s utslag
måtte upphävas.
Målet föredrogs i KammarR. d. 21 nov. 1930, därvid KammarR.
(kammarr.r:n Afzelius, von Sydow, föredragande, och frih.
Fleetwood samt assessorn Wikström) ej fann skäl att göra ändring i
Riksräk.Y:s utslag.
22.
Fråga£om tillämpning av 4 § allmänna resereglementet.
I 4 § allmänna resereglementet d. 18 juni 1925, vilket gällde
t. o. m. d. 30 juni 1927, stadgades bland annat, att
resekostnadsersättning skulle utgå efter det eller de olika sätt att färdas, som
för resan verkligen använts, dock att ersättningen icke finge
beräknas med högre belopp, än som skulle hava utgått, därest
förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som
med hänsyn till resans ändamål samt för åstadkommande av minsta
sammanlagda rese- och traktamentskostnad eller eljest varit
lämpligast, ävensom att vid beräknandet av den sammanlagda
kostnaden traktamente skulle medräknas. Enligt 14 § samma reglemente
ägde förrättningsman, vilken måst vidkännas särskild kostnad för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
