Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
yrkade revisionen hos Järnv.Styr., att obehörigen utbetalda 109 kr.
75 öre skulle återbäras. Genom beslut d. 26 sept. 1922
förpliktade Järnv.Styr. klaganden att till V. distriktets kassa inbetala det
anmärkta beloppet. KammarR., där klaganden anförde besvär över
Järnv.Styr:s beßlut, meddelade genom utslag d. 11 april 1923, att
KammarR. ej funnit skäl göra ändring i överklagade beslutet.
Klaganden fullföljde sin talan i målet hos Reg.R., som genom utslag
d. 12 mars 1924 icke fann skäl göra ändring i KammarR :s
utslag. I anledning av en av klaganden i besvärsmålet tillika gjord
ansökan att av nåd bliva befriad från den honom ålagda
betalningsskyldigheten hemställde Reg.R. hos K. M:t, att ifrågavarande
ansökan måtte lämnas utan bifall. Vid ansökningens föredragning
inför K. M:t i statsrådet d. 23 maj 1924 beslöts i enlighet med den
av Reg.R. gjorda hemställan.
I betraktande härav funne nämnden Anna Matton icke
författningsenligt. vara berättigad till vikariatsersättning under den tid,
hon på grund av under år 1925 åtnjutna ledigheter icke bestritt
extra bokhållarbefattning. Visserligen hade Anna Matton såsom
i målet framhölles jämväl under ifrågavarande ledigheter
bibehållit det henne meddelade förordnandet, vilket .sålunda under tiden
icke överflyttats på annan tjänsteman, men enligt nämndens
mening lämnade bestämmelserna i meranämnda paragraf av
avlöningsreglementet icke något stöd för den uppfattningen, att Anna
M’atton skulle allenast av denna anledning hava varit berättigad
till vikariatsersättnjing under de tider, hon icke tjänstgjort i sagda
högre befattning.
Lönenämnden ansåge därför, att besvären icke borde vinna
KammarR :s bifall.
En av lönenämndens ledamöter var av skiljaktig mening och
yttrade: När ett förordnande att uppehålla högre befattning (»vikariat»)
tilldelades tjänsteman för obestämd tid, gällde vikariatet tillsvidare
och omfattade varje dag intill dess detsamma blivit genom uttryckligt
beslut upphävt helt eller för viss tid. Detsamma vore förhållandet
beträffande tjänsteman tilldelat uppdrag att tillsvidare under
obegränsad tid bestrida göromål, som eljest ankomnue på tjänsteman inom högre
lönegrad.
Lönenämndens majoritet utginge i sitt utlåtande uppenbarligen från
det antagandet, att ett dylikt långvarigt tjänstgöringsuppdrag
(»vikariat») automatiskt bortfölle, då tjänstemannen, som innehade
detsamma, erhölle semester, och automatiskt återknötes, då semestern vore
slut. Ett sådant betraktelsesätt ledde emellertid till rena godtycket
och medförde konsekvenser, dem ingen knappast ville godkänna
såsom skäliga och rättvisa. Det finge nog för övrigt anses höra till
god ordning i tjänsten, att, för att en tjänsteman tilldelat
förordnande skall anses upphävt för viss tid, tjänstemannen i behörig
ordning lämnades klart besked därom. Reservanten utginge därför i det
följande från att förordnande eller uppdrag av här ifrågavarande slag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
