Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
säga enligt bestämmelserna i § 7 av kungl, förordningen d. 30 dec.
1898 angående ersättning åt personal i arméns reserver enligt den
lydelse, författningsrummet erhållit genom kungl.. (kungörelsen
d. 29 nov. 1901 angående ändring i nyssnämnda förordning, men
klaganden icke förvärvat dylik pensionsrätt, funne dep:tet
klagandens ifrågavarande ansökning icke kunna bifallas.
I besvär hos KammarR. fullföljde Silfverling sin, förut i målet
förda talan och anförde till utvecklande av densamma följande:
I den vid klagandens utnämning till reservofficer gällande
förordningen d. 17 juni 1893 angående organisationen av arméns
reserver av befäl och civilmilitär personal stadgades i § 2 mom. 4:
»Angående det antal pensions-(livränte-)rum för
reservofficerare av infanteriet–—, som årligen får beredas därtill
kompetent reservpersonal, varder särskilt stadgat.»
I § 4 mom. 4 av samma förordning hette det:
»Rörande de särskilda villkor, som skola uppfyllas av de reserv-
underlöjtnanter –-, vilka åstunda att komma i åtnjutande av
pensions-(livränte-)rum, varder särskilt stadgat.»
I § 8 mom. 2 av samma förordning hette det vidare:
»I fråga om den tjänstgöring, som för bibehållande av rätt till
pensions-(livränte-)rum bör fullgöras av de reservunderlöjtnanter
— — ■— varder särskilt stadgat.»
De sålunda citerade bestämmelserna gåve vid handen, att
statsmakterna ansett den reservofficer i förordningen tillerkända
rätten till »livränta» vara att likställa med rätt till »pension». Att
så varit förhållandet, framgingo jämväl av förarbetena till nämnda
förordning. 1 det vid K. M:ts proposition nr 1 till 1892 års
urtima riksdag fogade utdraget ur statsrådsprotokollet över
lantför-svarsärenden anfördes nämligen av föredragande
departementschefen bl. a. (sid. 71): »T. f. chefen för generalstaben föreslår
nämligen, att såsom uppmuntran till inträde i reserven skulle åt de
unge män, som gjort sig kompetente att vinna anställning såsom
reservofficerare och reservintendenter beredas någon
penningeersättning, och anser han, att denna ersättning hörde, i likhet med
vad som redan under motsvarande förhållanden äger rum vid
flottan, utgå på så sätt, att åt vederbörande av statsmedel inköptes en
livstidspension, vars åtnjutande dock icke skulle definitivt
tillförsäkras honom, förrän han inträder i landstormsåldern och så vida
han dessförinnan deltagit i minst trenne års övningar. — — —
På de skäl, t. f. chefen för generalstaben för denna sin
framställning anfört och vilka jag för min del finner fullt uttömmande,
anser jag mig böra understödja förslaget.» Riksdagen anmälde
sedermera i sin skrivelse nr 1, att riksdagen godkänt de för
ersättning åt reservofficerare och reservintendenter i
statsrådsprotokollet angivna grunderna.
Sedan 1897 års riksdag ifrågasatt, huruvida det icke skulle vara
både enklare och billigare, att statsverket självt övertoge
pensioneringen av reservbefälet, föreslog K. M:t 1898 års riksdag, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
